Pejl i Prag: En utbytesstudents bekännelser

Tiden flyger i Prag och jag flyger till campus för lektion. Har man inte gått upp mitt i natten i Sverige efter besök hos familjen, lagt sitt liv i Ryanairs händer från Landvetter till Prag för att fem timmar, en flygresa och två bussresor senare lyssna på genomgången av dagens lektion i “Political Psychology of International Relations” så har man helt enkelt inte levt. Klockan halv sju på kvällen samma dag när jag checkade ut från Jinonice campus kände jag mig märkligt nog inte riktigt lika levande.

Vad har då hänt sedan sist? En dryg månad har passerat i Prag och jag talar numera flytande butiks-tjeckiska. Be om att få betala med kort eller tacka nej till en påse för mina varor (det är iallafall vad jag tror jag tackar nej till) sker per automatik så länge de inte får för sig att slänga in en ny fras som ej återfinns i mitt kraftigt kurerade, tjeckiska vokabulär. 

När man lever utomlands är det allmänt känt att nya, meningsfulla relationer skapas (läs om Lidl i senaste inlägget), men på sistone har mitt hjärta börjat anta en klargrön nyans. Vem är denna nya förälskelse? Jag talar såklart om FlixBus. För mig är det totalt både obegripligt och enastående att en bussresa i ynka tre timmar från centralstationen i Prag kan resultera i korsande av nationsgränser. Rinse and repeat i Sverige och du hamnar i Örebro om du är lyckosam. Örebro har självklart sina sevärdheter (jag försöker vara diplomatisk här), men jag måste ändå slå ett slag för Stefansdomen och Hofburgpalatset i Wien. Eller Hauptbahnhof i Frankfurt…

På tal om Tyskland hade jag nyligen tyska vänner på besök i Prag och fick leka turistguide i tre hela dagar. Rundvandringen inleddes med en guidad tur av min korridor. För varje del av boendet som introducerades blev ansiktsuttrycken gradvis mer och mer förfärade. De hade blivit förvarnade om levnadsstandarden, men de transparenta duschdörrarna kan få även Guds starkaste soldat att vackla. Efteråt kom den mest frispråkiga i vängruppen med uttalandet “This must be heavy”.

Men låt oss avsluta detta on a high note (något alarmerande hur många engelska uttryck som har nästlat sig in i detta avsnitt). Livet rullar trots allt på riktigt bra i Prag och jag börjar känna mig rätt hemma i denna vackra stad. Höstvädret klär Prag väl och jag har till min mormors stora lättnad äntligen skaffat en vinterjacka. Jag är med andra ord ostoppbar.

Take care!