Början på slutet
Jag vaknar till av det ivriga smattret mot fönsterrutan, drar täcket närmare kroppen och huttrar till. Gnuggar mina bara fötter mot varandra. Försöker kämpa emot instinkten som säger till mig att fortsätta sova trots att klockan snart närmat sig lunch. När jag motvilligt reser mig känner jag trycket över bröstet, smärtan i halsen. Mysfaktor 10 fast tvärtom. Startskottet för ännu en höst.
Känslorna är som vanligt delade. Visst ser jag fram emot att få packa ned alla orörda sommarklänningar, säga hejdå till ljusa kvällar och äntligen, verkligen äntligen, få sätta tänderna i mina kära kursböcker. nbsp; Som jag längtat. Genom fönstret breder ett landskap av svarta paraplyn ut sig. Det gäller att passa på att njuta av regnet tänker jag innan det är försent. Fast även det ankelhöga slasket har ju sin charm. Känner hur nbsp; tacksamheten sprider sig, privilegiet i att få uppleva moder jords alla gåvor – what a time to be alive.
Det är svårt att hitta nackdelar med denna årstid men tänker att det är viktigt för att få balans i det hela. Om jag måste nämna något så skulle det vara det här eviga ljuständandet. Allt detta stearin som ska smälta för att sedan frenetiskt skrapas bort från fönsterbrädor och fat med någon gaffel som sedan aldrig används igen. Det sägs ju ge någon slags mysfaktor men jag vet inte, lampor har funkat i alla tider annars.
Jag virar ännu en halsduk runt halsen och sippar på min kopp med te, storlek large. Begrundar samtidigt året som gått. Det är liksom sista chansen nu när strecket för det sista kvartalet snart har passerats, slutspurten för alla nyårslöften som ännu inte infriats. Alla livsavgörande förändringar som inte blivit av. Jag tar en kapsel D-vitamin. Får energiöverskott. Idéerna flödar och det är svårt att få stopp på inspirationen. Så säger det pling sådär som när en glödlampa tänds över någons huvud i en tecknad film. Att jag inte insett detta tidigare. Lägger mig i sängen igen och ställer alarmet på 08:30. 2018-03-01. Härligt det är med höst ändå.
