Visdomsord från valborgsgurun
Valborgshelgen närmar sig med stormsteg. Kanske är det din första i Uppsala? Låt mig i sådana fall gissa; du är sjukt taggad, men samtidigt aningen nervös. Du har botaniserat bland alla evenemang på Facebook och känner dig förväntansfullt pirrig, men samtidigt rätt lost. Det är ju rena djungeln. Du har tittat på youtubeklipp och fått berättat för dig hur en champagnegalopp går till. Du tycker det låter maffigt och dekadent, men samtidigt verkar allt köande brutalt i klass med Hunger Games. Sist men inte minst undrar du vad det är alla utom du verkar ha fattat. Hur håller alla koll på allt? Vart det är bäst att gå? Vad en tar sig till om vädret suger eller något går åt helvete? Ska du verkligen känna efter har du till och med lite, lite panik. Tänk om allt blir fel, och det dröjer ett helt ÅR tills du får chansen igen?
Har jag rätt? Jag antar det. Hur kan jag veta allt detta? För att jag har varit med ett tag nu. Jag flyttade till Uppsala när jag var fyra år. I år blir jag 23. Med andra ord; jag har hunnit uppleva nitton valborgshelger i den här stan, varav tre som student. Jag om någon borde veta hur det ska gå till. Vara en trygg, vis valborgsguru. Jo, jo. I wish.
Faktum är att snarare än att vara rutinerad och väl inbiten i hur saker ska fungera, står jag fortfarande rådvill varje år inför vilka evenemang som är värda att satsa pengar och nbsp; dyrbara valborgstimmar på. Trots att jag har haft nitton år på mig har jag fortfarande aldrig hunnit bevittna mösspåtagning, delta i någon forsränning eller sillunch. Jag har jag aldrig gått på något valborgsevenemang på nation. Förutom på en (mindre creddig) champagnegalopp.
Faktum är att jag fortfarande efter alla år känner samma panik och FOMO, och sitter på nada feta tips om hur en bäst planerar och prioriterar. Jag har aldrig orkat hålla igång ända till första maj. Ofta har jag gett upp före tolv på valborgskvällen. Jag har upplevt valborgshelger i snö och pissregn där alla planer fallerat. Jag har nbsp; aldrig varit nöjd med min outfit och blivit sådär ”leende men också skitsnygg och cool” på någon bild från ett filthäng i Ekoparken.
Faktum är att det enda jag efter alla dessa år är helt säker på är att det inte finns något sådant som en perfekt valborg eller att ha full koll på allt. Jag förstår om den slutsatsen är föga upplyftande. Men det kanske kan vara en smula tröstande att att du inte är ensam om att känna dig lost och att det är fine. Och om jag ska ge något tips; kom ihåg att de flesta är precis lika nojjiga och lider av lika mycket FOMO som du. Acceptera att du inte kan vara på alla event samtidigt, eller att orken eventuellt inte räcker till att köra 100 i fyra dygn. Eller att du faktiskt inte styr över vädret hur mycket du än svär åt SMHI-appen. Försök hålla i åtanke att ingen annan än du bryr sig om du får den instagramvänligaste champagnefrukosten, eller om du väljer den varma, mer funktionella jackan framför den skitsnygga men svintunna. Sist men inte minst; skulle allt gå käpprätt åt helvete är det ju bara ett ynka litet ÅR tills du får chansen igen.
