Annons
Annons

Converse vs vuxenpoäng


”Lena! Vi är tanter!”

"Eh, ok"

”Ja, fast vi klär oss inte som tanter.

” M-hhmm…?

Min jämngamla kompis, vi har väl känt varandra i snart 25 år (!), har kommit på att vi är gamla. Hon har tydligen sett flera av våra tidigare klasskamrater från mellan- och högstadiet på ansiktsboken, och de har minsann vuxna kläder på sig (vet inte riktigt vad hon menar: kostymbyxor, kjolar, blusar, högklackat?). Vi däremot har jeans, tischor, sweatshirts och Converse-skor. Av någon anledning har allt det här fått henne att tänka på hur gamla vi faktiskt är. Jag kan dock inte utröna om hon menar att det faktum att vi är tanter samt att vi inte klär oss som sådana är något bra eller dåligt.

Men vad innebär det då att vara gammal? Var går åldersgränsen? Jag har ofta stått vid buss- och tunnelbanehållplatser då jag hört yngre människor (ca 15–20-åringar) prata om någon som ”är svingammal, typ 30!”. Kanske tänkte jag också så när jag var yngre. Men jag märker att ju äldre jag själv blir, desto längre bort flyttar jag gränsen för ”svingammal”. När jag var i tjugoårsåldern innebar det seriösa vuxenpoäng att ha ett ICA-kort, nu i trettioårsåldern är det kanske snarare ”villa, vovve och Volvo”-grejen som gäller. Ungar. Renovera hus. Skilja sig, träffa någon ny och skaffa ett nytt hus att renovera. Fler ungar. Jag började plugga igen istället… Får man minusvuxenpoäng då?

Häromveckan när jag var ute på promenad gick jag förbi en skola och på skolgården fanns en stor betonggrund efter en byggnad som brunnit. Det hade regnat och betonggrunden var full av stora isfläckar. Naturligtvis åkte barnen låtsasskridskor, och min första tanke var ”Hjälm!”. ”De borde ju ha hjälm, varför har de inte hjälm, de kan ju slå ihjäl sig!”. Då slog det mig att nu är jag gammal på riktigt. Å andra sidan har jag nog alltid varit gammal, det har bara tagit lite tid för mig att komma på det. Men ju äldre jag blir, desto lättare blir det förstås att äga det. Jag känner mig inte längre så stressad över att jag inte vill gå ut på nattklubb. Och jag ser det snarare som något positivt att jag är lite tröttare, har mindre energi; det blir liksom lättare att sortera bort bullshit.

Åldern antas ofta höra ihop med någon sorts mognadsgrad och ansvarskänsla, ju högre ålder desto mer av dessa. Men i den globaliserade värld vi nu lever, med nästintill allomfattande digital räckvidd, kan vi faktiskt syna den bluffen och säga att den inte nödvändigtvis stämmer. Det kan självklart hänga ihop att man ju längre man levt hunnit samla på sig erfarenheter som gjort en visare, men poängen är just vad man gjort av erfarenheterna. Många tvingas växa upp tidigt och snabbt, medan andra verkar vara eviga barn, på ett dåligt sätt, oavsett hur grått hår och hur ordentliga kostymer de har.

Är jag då gammal? Kanske. Ansvarsfull? Jag försöker. Sopsortera. Äta vegetariskt. Plugga och klara tentorna. Vara snäll. Tant eller ej, jag håller mig nog till mina jeans och Converse (utom på vintern, herregud det är kallt då, en måste ju ha varmt på fötterna!), och försöker att inte döma dig när jag går förbi dig, oavsett din ålder och vad du har på dig. Vem vet, du har kanske fler vuxenpoäng än jag?


Annons

Annons

Läs mer

2019-11-29 10:02
Under den största delen av min tonårstid har jag sett ett återkommande, väldigt intressant koncept som handlar om att…
2019-11-28 13:07
Förr i tiden nöjde sig de gamla med att tvinga på barn grönsaker och dubiösa aktiviteter såsom orientering. Att de numer…
2019-11-22 10:59
Jag har tidigare påpekat att jag inte gillar hösten och vintern. Fast jag får ofta höra att ”du som är från Norrland, du…