Annons
Annons
Emma Fritze
Efter lördagens final står det klart att Ukraina står som segrare med låten “Stefania”. Är det en politisk seger? Ja. Är det en vinst jag ställer mig bakom? Absolut, skriver Emma Fritze som var på plats under finalen.
Foto: Emma Fritze/EBU/Sarah Louise Bennett

Mission Eurovision – Europa röstade för fred


Vip-plats framför Estlands sexigaste man och fräck stöld mitt framför ögonen – äventyret fortsatte för Emma Fritze som rapporterade inifrån Eurovisionbubblan i Turin.

Jag har länge titulerat mig stolt Eurovision-fanatiker men jag skulle nog vilja påstå att jag inte längre är värdig det epitetet. I alla fall inte om man frågar de fans som dedikerar delar av sina liv till tävlingen, som dyrkar den likt en religion. För somliga låter kanske detta absurt, men efter att ha bevittnat en holländsk supporter smuggla ut sex meter av den turkosa matta som artisterna gick in på under öppningsceremonin, har även jag börjat höja på ögonbrynen. Mannen påstod att detta var, och jag citerar, “a piece of history”. Likt de människor som hamrade loss en bit av Berlinmuren menade detta Eurovisionfan att detta var ett stycke tyg för eftervärlden att beskåda. Där och då bestämde jag mig för att hädanefter vara försiktig med vad jag kallar mig. För den grad av engagemang som jag har bevittnat, den nivå av kärlek som vissa hyser till tävlingen, kan jag inte med gott samvete leva upp till.


Ukrainska Kalush Orchestra på turkosa mattan (samma matta som Holländaren försökte smuggla ut) under öppningsceremonin. Ukraina har varit segertippade sen dag ett och det visade sig att oddsen hade rätt denna gången. Foto: EBU/Andres Putting

Solen fortsätter skina och värmen är påtaglig här i Turin, men hetast av allt är det glödande snacket som cirkulerar i kulisserna. I blåsvädret hittar vi EBU – de ökända arrangörerna bakom tävlingen. Hatkommentarerna är många, skitsnacket överväldigande och den fredliga stämningen som Eurovisionfansen är kända för har i år bytts ut mot villkorslöst hat och stort missnöje. Under torsdagens presskonferens med Eurovisionchefen Martin Österdahl fick han stå till svars för allt från teknikstrul till att de i år valt att samarbeta med TikTok som ägs av ett land vars regim strider mot mänskliga rättigheter. Trots påtryckningar och en laddad stämning var presskonferensen städad, den värsta kritiken är den som går att urskilja utanför arenan.

"Mannen som för övrigt blivit utnämnd till Estlands sexigaste man, så det kunde jag i alla fall ställa mig bakom."


Annons

Annons

Den största snackisen i år berör Ukrainas deltagande i tävlingen. Det går att urskilja två tydliga block där vissa hänvisar till tävlingens regelverk och står fast vid att politik och musik inte hör ihop. På motsatta sidan står fans som menar att det är dags att omfamna det inflytande som tävlingen har på världspolitiken och välkomna en ukrainsk seger som en symbol för europeisk enighet.

"I år var en röst på Ukraina en röst för fred i Europa."

Efter lördagens final står det klart att Ukraina står som segrare med låten “Stefania” och gruppen Kalush Orchestra. Är det en politisk seger? Ja. Är det en vinst jag ställer mig bakom? Absolut. I år var en röst på Ukraina en röst för fred i Europa. Med sina slutliga 631 poäng har folket sagt sitt och en hälsning har skickats till de som brutit freden. Detta skulle jag påstå är viktigare än tävlingen i sig. Vad som händer nu får framtiden utvisa men konflikter har påverkat tävlingen tidigare och det har inte stoppat arrangörerna. När SVT ställde frågan till Eurovisionchefen Martin Österdahl svarade han.
– Det kommer bli ett Eurovision 2023, det kan jag säga.


Cornelia Jakobs uppträder med Hold Me Closer och hela arenan sjunger med från början till slut. Foto: EBU / Corinne Cumming

Givetvis är det inte bara missnöje som syns i kulisserna. Väl på plats inne i arenan är stämningen god och tusentals fans från drygt 60 olika länder har samlats för att heja på sina favoriter. Det är en euforisk känsla som infinner sig när hela arenan sjunger allsång till svenska Cornelias “Hold Me Closer” eller när alla står upp och dansar till Moldaviens folkpop-liknande bidrag. Jag har lyckats tjata mig till en plats på VIP-läktaren, vilket är en upplevelse i sig. Dock har jag hamnat mitt i den estniska hejarklacken så det var bara att nicka instämmande när de frågade om jag också var här för att heja på estniska STEFAN. Mannen som för övrigt blivit utnämnd till Estlands sexigaste man, så det kunde jag i alla fall ställa mig bakom. Jag var rädd att jag skulle känna mig ensam eftersom jag inte lyckats tvinga med mig någon till arenan. Men hur kan man göra det när man är omringad av fans som lever och andas Eurovision.


Ukrainska Kalush Orchestra uppträder med låten Stefania. De avslutar framträdandet med att tacka Europa för stödet och vädjar till tittarna och publiken att fortsätta hjälpa Ukraina. Foto: EBU/Sarah Louise Bennet

Nu tar min resa slut för denna gången och det är dags för mig att återvända hem till Sverige. Ett nytt kapitel har öppnats i Eurovisions historia och kanske är det dags att erkänna att tävlingen är och förblir ett politiskt laddat event. Kanske är det till och med det som lockar miljontals tittare varje år. Musik och politik hör ihop och Eurovision Song Contest är inget undantag.


På väg in till Pala Olimpico. Foto: Emma Fritze

Läs mer

2022-05-20 16:06
En välkänd influencer kom häromveckan ut med en utmaning till sina följare: att ha på dig någonting du redan äger. Hon…
2022-05-12 11:55
En uppsats om Eurovision Song Contest blev Emma Fritzes biljett till festivalens epicentrum i Italien. Nu är hon på…
2022-04-27 16:14
Idag gick jag till en psykolog för för första gången i mitt liv. Jag har alltid sett mig själv som en positiv och…