Annons
Carolina rediviva och Eric Axner-Norrman
Foto: Magnus Hjalmarsson/Jana Paegle

En omisskännlig air av bildningsångest


Den slingrar sig över golvet, kryper upp längs väggarna, sprider sin distinkta närvaro i rummet som helt plötsligt känns kvavt och lite instängt. Den har kommit. Den där känslan av otillräcklighet, av okunnighet, av ren och skär dumhet. Att inte kunna redovisa för skillnaderna mellan Hegels och Schellings metafysik kan vid vissa tillfällen och under rätt (alltså fel) förhållanden försätta även den mest stålsatta av personer i ett tillstånd pendlande mellan ambivalent ilska och total apati. Det kanske värsta av allt är att då denna känsla infinner sig, så hjälper det oftast varken att påminna dig själv om att du troligen inte är den enda med bildningsångest i rummet eller att även Hegel nog hade svårt att alltid veta vad han själv tyckte och tänkte.

Bildningskomplex utgör samlingsbegreppet på en rik fauna av olikartade känslor som uppkommer då vi exponeras för kunskap som vi inte tidigare besatt, men som vi starkt känner att vi borde ha besuttit. Den kan vara av övergående karaktär eller vara kronisk, i värsta fall livslång. Det verkligt besynnerliga med bildningskomplex är att det uppfattas som något som finns utanför oss själva, som om okunskapen endast blir problematisk när den bemöts av kunskap som andra, gärna otrevliga typer, besitter.

Det andra viktiga rådet jag har att ge är att aldrig låta dem se dig blöda; varje gång du får lära dig någonting nytt, är det bara att låtsas som att du redan visste det.


Jag kan erkänna att jag i början av min långa universitetstid ofta drabbades av denna känsla av maktlöshet inför mina egna, uppenbara kunskapsluckor. En kursdeltagare i musikvetenskap som var lite äldre (bra skäggväxt, sämre hårväxt) och som uppenbart hade större erfarenhet av praktiskt musicerande än vi andra, riktigt njöt då han fick glänsa och möjligen än mer av att ingen annan lyckades göra det i dennes sällskap. Sedan dess har jag på ett välfungerande och – ska erkännas – helt omedvetet sätt funnit knep som hjälpt mig vidare, bort från den mentala träskmark som är bildnings-ågren. Mina hemligheter delar jag generöst här nedan:


Det primära är att samla på dig tillräckligt mycket kunskap för att, då det obehagliga inträffar, kunna täcka upp för eventuella luckor genom att tillägga något inte helt ovidkommande, vilket visar på att du besitter närstående kunskap, och som med lite fin formulering i varje fall kan låta viktig. Någon som säger något om Kinas statsskick? Då kan det vara helt på sin plats att nämna att Kina en gång i tiden styrdes av en dynasti med namnet Ming, och att det minsann inte var så roligt på den tiden heller. Det andra viktiga rådet jag har att ge är att aldrig låta dem se dig blöda; varje gång du får lära dig någonting nytt, är det bara att låtsas som att du redan visste det. Hoppas att detta kan vara till hjälp för någon liten A-student åtminstone. Det fungerar för mig!


Annons

Annons

Läs mer

2024-04-11 11:22
Det här med akademiska överliggare? Eric Axner-Norrman ponerar förändringen i överliggarkulturen i månadens student(i…
2024-03-01 09:23
Eric Axner-Norrman ponerar med sedvanlig humor och precision de olika vetenskapsdisciplinernas inbördes ordning i den…
2024-01-31 08:38
Eric Axner-Norrman skriver om tidsmaskiner och katter gömda i Engelska parken i månadens kåseri.