Ditt kulturella kapital står i bokhyllan
Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa papperspärmar kan (möjligen någon gång) avnjutas och inte behöver stå ensamma eller riskera att behöva samleva med inredningsdetaljer som är mindre kulturellt belevade. En tryckt text som tvingas ligga i en byrålåda med en plastig souvenir från Kreta över sig kan få rent katastrofala följder för hemtrevnaden.
Dessa så kallade böcker (uttalas som det låter) innehåller utöver det rent faktiska innehållet även all det raffinemang och förfining som alla respektabla människor vill omge sig med. Med böcker krävs inga iskalla marmorgolv eller tak med vit stuckatur för att imponera på middagsgästerna som går husesyn medan högrevsgrytan puttrar färdigt. Rakt framför näsan på de står hela deras värdskaps samlade bildning. Utan att hymla om saken ska det också sägas att få tag i böcker generellt är långt mycket billigare än att anlägga marmorgolv och att klä taket med stuck, vilka båda kräver att en italienare importeras, vilket kan bli fasansfullt dyrt då även många pavor italienskt vin måste importeras. Böcker kan även bäras med vid en eventuell flytt och har som ovan nämnts även ett praktiskt användningsområde, då de kan läsas i. Såklart är detta överkurs, men det kan vara kul att veta om att denna möjlighet finns för den som är försedd med tid, ork och huvudvärkstabletter.
Det kan här också vara på sin plats att ta en mycket seglivad myt av daga. En vanlig missuppfattning är nämligen att det spelar stor roll vad som står i böckerna, alltså att orden som bildats av bokstäverna står i en viss följd, att vissa ord inte förekommer och att de som gör det är tillräckligt obskyra. Detta ordsnobberi är både förkastligt och rent felaktigt ur det kulturella kapitalets hänseende. Liksom även om tjockleken på böcker kan ge en viss air av sofistikation, så är det mängden böcker som i slutändan avgör nettovärdet av ditt fortune culturelle. Jean-Paul Sartre är inte finare än Barbara Cartland. Det är ingen idé att gömma undan dina gamla Kalle Anka-pocket när de kan göra stor nytta som avlastning mellan Homeros hjälteepos och Frödings samlade skaldekonst på nedersta hyllan. Däremot kan uppställning i bokstavsordning ge ytterligare glans åt din samling litteratur (inte ett ord du behöver känna till för att äga böcker). Det är då författarens efternamn som bestämmer ordningsföljden, från Aristoteles till Östergren, från Asterix till Zcsýschewicsz.
För att ditt hem ska utstråla kultivitet behövs alltså inget annat än några bokhyllor så överfulla med avlånga, fyrkantiga pappersbuntar att inte ens en endaste liten turistbroschyr kan stickas in. Har du redan det kan du skatta dig lycklig och har antagligen ett rikt socialt liv med professorer och operasångare som närmaste vänner. Glöm inte att det aldrig är för sent att köpa sig ett kulturellt kapital, vilket är ett långt mer effektivt och säkrare sätt än att införskaffa det på annat vis. Du behöver aldrig heller öppna munnen mer än nödvändigt för att påvisa hur världsvan du är – det är bara att referera till dina välfyllda bokhyllor så kommer din omgivning att ta dig för en i allra högsta grad älskvärd skönande. Ett gott råd till en nybörjare är att leta efter kulturellt kapital i lådor markerade “bortskänkes” på loppisar i gamla ladugårdar. Där finns ofta en smärre förmögenhet bara väntandes på att få omvandla dig från ett alldagligt råskinn till en allvarlig intellektuell. God jaktlycka!
