Solen har väl också fläckar

Säg hej om du – mot förmodan – möter en annan person under promenaden, vinka glatt till busschauffören när du går av och besök folk utan att i förväg ha ringt och bokat träff.
Du läste nyss ett stycke ur boken Etikett på landet – som inte finns någon annanstans än i mitt huvud just nu.
Över halva livet har jag bott granne med två familjer, några åkrar och en skog, och som liten fick jag åka skolbuss till skolan och bil med mamma ”in till samhället” för att köpa lördagsgodis. Så visst skulle jag fixa att skriva om vett och etikett på landet.

En som skrivit många, många etikettböcker är Magdalena Ribbing. Etikett på bröllop, att hålla tal, etikett för ungdomar, etikett på jobbet och så vidare. Bara att skriva hennes namn får mig att räta lite på ryggen och skjuta fram bröstkorgen.
Hur skulle det vara att umgås med Ribbing, undrar jag.
Att äta middag, hamna på samma bröllop eller jobba på samma ställe som hon – dröm eller mardröm? Förmodligen skulle jag stirra. Hur håller hon besticken, när ställer hon ner vinglaset, vad har hon på sig, hur gör hon när hon nyser?

Lite samma funderingar besökte mig när jag förut tittade på Du blir vad du äter, med Anna Skipper. Hon som kastar bort allt som inte heter grönsaker, bönor eller linser i folks kylskåp. Vad äter hon själv därhemma i soffan framför tv:n en fredagskväll?
Eller någon av alla dessa otaliga ”kändisinredare” – Lulu Carter, Simon och Thomas, Mija Kinning och så vidare. Hur matchade är deras möbler och prylar där hemma – egentligen?
Lever de som de lär? shy; vore en lämplig rubrik för mina tankar.
Någonstans skulle jag hoppas på att komma på Ribbing med att peta sig i näsan, Anna Skipper med en 2,5 liters coca-colaflaska gömd längst in i kylen och inredarna med en taskigt maläten soffa. nbsp; Okej – inredarna kommer nog undan – de kan hävda att det är ”inne” att ha en sådan.
Varför tänker man (jag) då såhär?
En teori är att jag på något sätt vill bevisa det där – att även solen har sina fläckar. Kanske.

Tack och klick.

nbsp;