Jag älskar juridik
Det var en dag i juni. I inboxen låg ett mail från en person på juridiska institutionen och det stod ungefär så här: ”Jenny Jag har fått mail från studenttidningen Ergo och de efterfrågar en juriststudent som kan börja skriva krönikor kring livet som student på juristprogrammet. Jag föreslog dig, du skulle passa bra. Tacka bara ja om du känner för det och hinner.”
Just då, den där dagen i juni, var svaret självklart. Givetvis skulle jag börja skriva krönikor om livet som juriststudent Jag älskar att skriva, och har dessutom gjort det en del så det skulle passa mig. Så här i efterhand, när löven har blivit lite gulare och solen inte är fullt så brännande, har det känts lite läskigt. Vad ska jag skriva om, egentligen? Jag är varken med i JF, UF eller vad de nu heter, alla de där föreningarna som man kanske borde vara med i, för att det liksom är bra. Men nu tänker jag såhär: jag kommer att skriva krönikor om livet som juriststudent. För lever, det gör jag i allra högsta grad. Och livet är intressant, så är det bara.
Det kommer att bli krönikor med tankar kring gällande rätt, om rättvisa, om straffrätt, om avtalstolkning, om jobbet som amanuens, om hösten, om mina vänner, om vardagen, om ja, just det, livet. Det kommer att vara nära, det kommer att vara konkret och det kommer att vara abstrakt.
Vem jag är kommer att växa fram så sakteliga, men för att avsluta det hela med ett litet personporträtt så kan jag berätta att jag är 26 år och ursprungligen från Skinnskatteberg. Till Skinnsberg, som det heter i folkmun, återvänder jag nästan aldrig eftersom det ger mig glesbygsvärk. Och nej, det är inte felstavat. Vad jag menar med det återkommer jag till vid annat tillfälle, fundera gärna så länge. Jag kom till Uppsala 2007, och sedan dess har jag pluggat litteraturvetenskap och retorik. Nu läser jag alltså på juristprogrammet och det gör jag för att jag älskar juridik. Och jag är riktigt stolt.
Sist men inte minst vill jag tacka en god vän, fina Karin, som tagit bilden som syns vid sidan av denna text. Tack
