Rent öl utan frukt och fiskrens

Nja, det är väl lite både och. En av anledningarna till lagen kan mycket väl ha varit att hindra skrupelfria bryggare att - som de annars hade för vana - blanda i frukt, eklöv, giftig murgröna, fiskrens, bark och andra tveksamma ingredienser i ölet, och sedan krydda det friskt för att dölja de mindre angenäma smakerna som följde. Men det finns en annan aspekt av historien också.

Lagen härstammar som sagt från 1516. Den instiftades av den dåvarande bayerska kungafamiljen, Huset Wittelsbach, närmare bestämt av grevarna Wilhelm IV och Ludwig X. Renhetslagen är alltså ursprungligen inte tysk utan bayersk, och spreds utanför Bayern först för ungefär hundra år sedan. Lagen är heller på intet sätt unik, utan ett steg i en lång, ofta lokal, lagstiftningsprocess kring öl på medeltiden.

Ursprungligen ingick heller inte jäst i uppräkningen, av den enkla anledningen att man inte hade en aning om vad det var. Man använde helt enkelt lite sörja från en tidigare bryggning eller lät ölet spontanjäsa, för då funkade det hade man upptäckt.

Den andra anledningen till renhetslagarna var snöd ekonomisk vinning. Den bayerska kungafamiljen hade nämligen i bästa feodaltradition monopol på kornodlandet. Därför ville man inte att de bayerska ölbryggarna skulle göra sitt öl med andra sädesslag, eller för den skull med socker. När Reinheitsgebot spreds till det övriga Tyskland i samband med riksenandet protesterade också de nordtyska bryggarna just med argumentet att det innebar ett handelshinder.

Genom att bara öl bryggt enligt renhetslagen fick säljas i landet hindrade man dessutom importen, från bland annat Belgien där bryggarna fortfarande är mycket frikostigare med vad man blandar i sitt öl.
Men, säger den minnesgode, man tillverkar ju allt veteöl i Tyskland också . Ja, det gör de. Det gjorde man 1516 också, och fortsatte med det, renhetslagarna till trots. De enda som fick avnjuta denna sublima dryck var dock det bayerska kungahuset. Precis som de kungliga åtnjöt sofistikerat vitt vetebröd, medan pöbeln fick nöja sig med brunt så skulle det vara endast kungligheterna förunnat att dricka det ljusa, fruktiga veteölet medan massan fick hålla till godo med brunt öl. Så småningom släpptes dock veteölet fritt, och alla kunde njuta denna uppfriskande dryck.

Idag är renhetslagen upphävd av EU, men lever kvar som en stark tradition i Tyskland. Och även om lagen aldrig varit enda vägen till ett gott öl så bryggs det åtskilliga trevliga öl i Tyskland. Så den som vill ha en kompromisslös pils med rejäl beska kan med fördel ta en Jever, medan den lite mer försiktige kanske vill prova en Kaltenberg, som fortfarande bryggs av familjen Wittelsbach. När sommaren så småningom uppenbarar sig sitter det sedan fint med en veteöl, kanske en stram Weihenstephan eller en lite snällare Franziskaner. Prost