Vem förstår vem i Norden?
Tvekar du inför kurslitteratur på danska? Väljer du hellre en översättning av en omtalad kriminalroman än det norska originalet? Suckar du uppgivet och går över till engelska när du träffar jämnåriga danskar på stan? I så fall är du långt ifrån något undantag.
En ny undersökning om språkförståelse i Norden bekräftar det som många kanske haft på känn: danskar, norrmän och svenskar har problem med att förstå varandra. Men problemen är inte jämnt fördelade - norrmännen är överlägset bäst på att förstå de två andra skandinaviska språken. Sämst är danskarna, men svenskarna är inte mycket bättre.
I undersökningen har språkförståelsen testats hos gymnasister i Danmark, Norge, Sverige och Svenskfinland. Också elever med danska (eller norska eller svenska) som andraspråk har deltagit. De största svårigheterna att förstå varandra har danskarna och svenskarna, både infödda och invandrare. Allra svårast är danskan för invandrare i Stockholm, medan Malmöborna, som man kan vänta sig, är betydligt duktigare. För danskarnas del verkar det tyvärr inte som om den geografiska närheten till Skåne har så stor betydelse - svenskan är lika svår i Köpenhamn som i Århus.
Uppsala ingår inte bland de nio orter som undersökts. Men troligen skulle resultatet i Uppsala mer likna Stockholm än Malmö: danska är svårt, och norska bara en aning lättare. Om den historiska utvecklingen hade sett lite annorlunda ut skulle danska, norska och svenska idag betraktas som dialekter och inte som separata språk. Vi skulle ha ett gemensamt skriftspråk, visserligen med en del regionala variationer. Troligen skulle vi i en sådan situation vara mer öppna för att förstå de olika dialekterna.
Varför är då norrmännen bäst på skandinavisk kommunikation? Det kan finnas många förklaringar: de gamla kontakterna med Danmark, möjligheten att se svensk tv, dialekternas starka ställning, de två skriftspråken (bokmål och nynorska) och debatten om dem
Själv tror jag mest på dialektteorin. I Norge är det accepterat att tala sin dialekt i alla sammanhang, och det är lyssnarens ansvar att förstå vad som sägs. Och eftersom riksgränser inte sammanfaller med dialektgränser så kan det vara lika lätt - eller lika svårt - för en Oslobo att förstå en värmlänning som en person från Nordnorge. Om man har öron och hjärna inställda på att förstå så letar man efter likheter, drar slutsatser, gissar och improviserar. Men om man är inställd på svårigheter så hör man bara olikheter och vågar inte använda sin språkliga fantasi.
Alltså: med en mer norsk inställning, och kanske lite anpassning hos den som talar, skulle svenskar, danskar och norrmän kunna komma på talefot med varandra. Och slippa använda engelska grannar emellan.
Mer om undersökningen finns att läsa på www.nordkontakt.nu
