Talet, skriften och grammatiken
Får jag föreslå en övning, som avbrott i tentamensläsningen: spela in dig själv och några vänner. Skriv sedan ner 2-3 minuter av samtalet. Ta med allting: alla mmm, alla omtagningar, allt tal i munnen på varandra, alla felsägningar, allt skratt, alla pauser
(En del saker hörs tyvärr inte på band, t ex huvudskakningar eller himlande med ögonen.)
Om du varit noggrann vid transkriberingen (så kallar samtalsforskarna nerskrivandet) kommer resultatet inte alls att se ut som skriven svenska brukar göra. Det kan t o m vara svårt att förstå. Men samtalet fungerade ju utmärkt?
Vanligtvis iakttar vi inte vårt eget eller andras talspråk så här noga. Men Ergo-läsaren Cecilia har varit på seminarium och lyssnat noga. Hon har lagt märke till grammatiska och andra fel som talarna gör, och undrar över olika typer av fel. Finns det t ex fel som fungerar i talspråk men inte i skrift?
När man resonerar om talspråk och skriftspråk måste man utgå från att det faktiskt handlar om två olika språk, som används till olika saker. Det är det talade språket som en gång gjorde vissa tvåbenta varelser till människor. Skriften är en mycket senare uppfinning. Ändå har skriftspråket traditionellt haft högre status. Många har kanske till och med har uppfattat skriften som det rätta och riktiga språket, kanske med magiska kraft i formuleringar givna av någon gud.
Idag finns det språkvetare som vänder upp och ner på begreppen, och ser talspråket som det riktiga språket. De vill ta av sig skriftspråksglasögonen och beskriva det talade språket på dess egna villkor.
Om man beskriver talspråk med utgångspunkt från skriftspråkets grammatik kommer man att se (och höra) många fel: felkonstruerade meningar, ogrammatiska konstruktioner, onödiga upprepningar och mycket annat. För att beskriva samtal behövs en samtalsgrammatik - något som samtalsforskarna arbetar med, bl a här i Uppsala, vid Institutionen för nordiska språk. Då handlar det om hur de talande samverkar på olika sätt, och hur man bygger upp yttrandena i samtalet.
Svaret på Cecilias fråga om fel blir alltså ganska komplicerat. Fel i skriftspåk är ganska lätta att lokalisera. Det är sådant som bryter mot skriftspråksnormen, t ex felstavade ord och felaktiga konstruktioner.
När det gäller talspråk - och speciellt samtal - finns inte något enkelt sätt att avgöra om något är fel. Däremot kan yttranden fungera bättre eller sämre. Så ja ba uuhh så här liksom är alltså i sitt sammanhang en väl fungerande del av ett samtal. (Exemplet är hämtat ur Mats Erikssons avhandling från 1997: Ungdomars berättande. En studie i struktur och interaktion.)
