Annons

Rättstavning ett fel i tiden?


Förundrad har jag noterat att en och samma person kan slänga sig med stavningarna juh , jue eller juhe om vartannat. Och det gäller absolut inte bara Lunarstorm-fjortisar , skriver Nina Brander.

Att stava rätt, är det viktigt för dig? Eller är det större att stava fritt än att stava rätt? Den som tycker att rättstavning är överskattat har gamla anor att stödja sig på - ännu på 1600-talet skrev man lite som man ville. Man stavade orden som de lät i ens egen dialekt, och man satte sin egen personliga prägel på skriften. Men sedan dess har vi fått ordböcker, stavningsreformer, pekpinneviftande fröknar och magistrar, klara och tydliga regler för ett standardiserat skriftspråk.

Idag tycks vi dock i vissa hänseenden vara tillbaka på medeltiden Man behöver inte vistas många minuter på internet för att inse att rättstavning är på kraftig tillbakagång. Missförstå mig inte - min avsikt är inte att klaga på dålig utbildning nu igen. Det är nämligen inte i första hand brist på kunskap det handlar om. Snarare tycks det vara populärt att medvetet anpassa sitt skriftspråk till sin personlighet och sitt humör.
Jag är särskilt fascinerad av de olika stavningar som förekommer för det lilla ordet ju. Förundrad har jag noterat att en och samma person kan slänga sig med stavningarna juh, jue eller juhe om vartannat. Och det gäller absolut inte bara Lunarstorm-fjortisar. Jag har till och med stött på blivande svensklärare som väljer att skriva juhe med motiveringen att de gillar stavningen. Individualism på språknivå - ett tecken i tiden

Den dominerande inställningen bland yngre personer idag verkar vara att det inte spelar någon roll hur man stavar orden, bara man gör sig förstådd. När jag någon gång påpekat för min tolvåriga systerdotter att hon stavat fel, har jag fått följande kväde till svar: Men åååå, det är ju BARA du som märker sånt Och det kanske hon har rätt i.
Men vad kommer denna utveckling att leda till? Tja, jag kan föreställa mig två tänkbara, och väldigt olika, scenarion. Antingen får vi ett mer demokratiskt samhälle, där varje människa får skriva som han/hon vill. Ett samhälle där också dyslektiker och folk som inte behärskar svenska så bra vågar uttrycka sig i skrift utan rädsla för att göra bort sig, ett samhälle där innehåll tillmäts större betydelse än form. Eller så får vi det motsatta - ett samhälle där den lilla elit som fortfarande bryr sig om att skriva enligt reglerna får oproportionerligt mycket makt och inflytande, ett samhälle med ökade klyftor och minskad förståelse.
Jag vill ogärna måla fan på väggen, men tyvärr tror jag att det sistnämnda scenariot är mer troligt. Vad tror du?

Nina Brander är språkvetare,
journalist och blivande översättare


Annons

Annons

Läs mer

2024-04-11 11:22
Det här med akademiska överliggare? Eric Axner-Norrman ponerar förändringen i överliggarkulturen i månadens student(i…
2024-03-01 09:23
Eric Axner-Norrman ponerar med sedvanlig humor och precision de olika vetenskapsdisciplinernas inbördes ordning i den…
2024-01-31 08:38
Eric Axner-Norrman skriver om tidsmaskiner och katter gömda i Engelska parken i månadens kåseri.