Missbrukad kunskap
Att gå på universitetet är på många sätt en ynnest. Man får lära sig saker, gå på djupet, samla på sig kunskap. Någon gång kanske man till och med får komma till livsavgörande insikter. Men att förvärva kunskap är inte alltid helt oproblematiskt. Med lärdom följer ansvar, med insikt kommer ångest. I värsta fall kan följden bli fördömelse - se bara på Adam och Eva som blev utsparkade ur paradiset då de åt av kunskapens träd
Kunskap är makt, sägs det. Och denna makt kan missbrukas på otaliga vis. Man kan bygga bomber om man vet hur man bär sig åt, eller lobotomera folk, eller göra förödande dataintrång, eller förfalska Mona Lisa eller vad som helst.
Ett mer vardagligt exempel på kunskapsmissbruk utgör de elitistiska politikerna som gömmer sig bakom de lärdes språk. Imponerande men innehållslösa mumbo-jumbo-metaforer flödar ur mediatränade munnar. Vi måste mota Olle i grind och se till att det inte blir några flaskhalsar säger politikern obekymrat och fjärmar sig därmed alltmer från folket. Vem orkar söka kärnan inunder dessa dimridåer?
Ett ännu mer vardagligt exempel hittar vi på Uppsalas nationer: studenter på raggarstråt, som kamouflerar sitt djuriska uppsåt under ett täcke av bildning. Vad anser du om poststrukturalismen? frågar studenten sofistikerat, alltmedan han tänker Visa pattarna . Vi är säkert många (av båda könen) som någon gång blivit utsatta för sådant lurendrejeri. Det är en förkastlig form av förfinad förnedring, och jag måste säga att jag faktiskt föredrar en person som säger Visa pattarna när han menar Visa pattarna .
Med bildning följer alltså en ökad kapacitet till hyckleri och omoraliskt ofog, men naturligtvis också en ökad möjlighet till att påverka världen i positiv riktning. Det är därför av yttersta vikt att vi förmår förvalta våra lärdomar på ett bra sätt. Att vi inte säljer våra ideal för pengar, att vi inte ger efter för cynismen. Det är nyttigt att då och då rannsaka sig själv, se sig i spegeln och fråga: Gör jag gott? Har jag ödmjukheten i behåll? Har jag inte bara hjärnan, utan även hjärtat, på rätta stället?
