Varats olidliga opålitlighet


När man studerar på universitet är det som bekant lätt hänt att man får en ganska homogen umgängeskrets med likartade värderingar och prioriteringar. Tack och lov finns det ett enkelt sätt att snabbt få pejl på vad som tycks och tänks utanför den akademiska världen det är bara att ansluta sig till ett diskussionsforum på nätet.

Dessa forum kretsar för det mesta kring något specifikt intresse såsom odling, katter eller tårtbak, och här samlas folk från alla samhällsgrupper.
I diskussioner på olika forum har jag ofta slagits av den djupt rotade misstron mot myndigheter och auktoriteter. Om en samling kvinnor på ett vänta-barn-forum har fått för sig att besprutade jordgubbar är farliga låter de sig till exempel inte lugnas av ett uttalande från Livsmedelsverket som hävdar motsatsen.
På ett hundforum hände det en gång att någon frågade vad ordet vinthund betyder. Jag slog upp ordet i Nationalencyklopedins Ordbok, och fick veta att det har med folkslaget venderna att göra. Jag skrev detta på forumet, men övriga medlemmar trodde mig inte Det lät långsökt, menade de. Namnet måste ha något att göra med att vinthundarna jagar med synen. De är vintögda skrev en person på fullaste allvar. För mig tycktes det obegripligt att dessa människor inte litade på NEO, den mest ansedda ordboken i Sverige.
Efter att liknande händelser inträffat några gånger tyckte jag mig se ett mönster: ju lägre utbildning en individ själv har, desto större är hennes skepsis mot högutbildade förståsigpåare. Den som inte är tränad i källkritik har väl svårt att skilja pålitliga fakta från blaj, tänkte jag. Därför litar den lågutbildade bara på sig själv. Med dessa elitistiska argument avfärdade jag således den utbredda auktoritetsmisstron.
Men för ett tag sedan fick jag mig en riktig tankeställare, då jag diskuterade klimatförändringarna med en släkting. Han radade upp en mängd övertygande argument för att människans inverkan på klimatet är minimal, och jag, som utan större tvekan förlitat mig på den förhärskande mediebilden, kände mig nu förfärligt naiv. Jag insåg hur oerhört begränsad min förmåga att avgöra vad som är sanning egentligen är. Och plötsligt föddes en helt ny förståelse för alla dessa skeptiska forumiter som jag så ofta fnyst åt.
Men vad ska man då ta sig till i denna svårgripbara, underliga värld? Blir man klokare av att läsa allt man kommer åt, eller är det lika bra att låsa in sig i sitt skitiga kyffe och odla egna konspirationsteorier? Jag vet inte. En sak är i alla fall säker: det räcker inte med att spetsa öronen, man måste också vinkla dem åt alla tänkbara håll.


Annons

Annons

Läs mer

Jag tyckte det lät så konstigt först. Varför stod det så liksom? Var det en dåtida PR-konsult som hade försökt utforma…
Jag lufsar sakta fram genom ett snötäckt landskap. I varje hand håller jag en banankartong som jag hämtat på min lokala…
Jag beklagar. Det har hänt igen. Vi var många som trodde att förbannelsen var bruten efter den drogliberala…