Till den utskällda devisens försvar
Jag tyckte det lät så konstigt först. Varför stod det så liksom? Var det en dåtida PR-konsult som hade försökt utforma en klatschig slogan för att locka studenter? Eller var det helt enkelt styrande män som hade försökt markera något? Den där frasen med de stora guldiga bokstäverna inne i universitetshuset gjorde mig oerhört förvirrad under mina första veckor vid Uppsala universitet. ”Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större.” Vad ska man tro om det när man är en purfärsk, förvirrad recce-student från landsbygden som vid tiden för det hela inte ens hade fått ordentlig skäggväxt.
Jag minns att jag var oerhört exalterad. Jag hade aldrig någonsin varit i Uppsala förut. Men precis som många andra nya studenter hade jag den där romantiserande bilden av universitetsvärlden: hur kunskap och intellektuella diskussioner skulle omge mig, hur caféerna skulle bli mitt hak där jag varvade studier med filosofiska funderingar och löste världens problem över påtår, tretår och fyrtår, allt medan jag vandrade mellan de anrika byggnaderna som fostrat Linné, Dag Hammarskjöld och andra giganter.
All denna romantiserande hybris inom mig lyckades höjas ännu mer när jag upptäckte att jag skulle ha flera föreläsningar och seminarier i självaste universitetshuset. Men det var även nu som problemet uppstod. Att under en längre tid varje vecka ha föreläsningar och seminarier i universitetshuset innebär att varenda gång möta den där texten: ”Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större.” I början kunde jag se det mer som någon sort historisk dekoration, ett minne från en annan tid. Men när du möter orden dag ut och dag in under flera veckor börjar det sakta förändras och du börjar fundera på innebörden. Jag som oskuldsfull recentior visste inte vad jag skulle göra av informationen. För jag ville ju veta varför det stod så.
Under vissa föreläsningar minns jag att jag funderade mer på dessa gyllene förvirrande ord än på själva föreläsningen. Menade de att man inte ska tänka fritt? Är inte det förtryckande? Tycker universitetet så fortfarande? Och om universitetet inte tycker så längre kan de väl sätta dit en liten lapp om att detta tillhör det förgångna, typ ”OBS: vi tycker inte så här längre, mvh universitetet”.
Men en sak insåg jag att jag hade missat. Det står faktiskt inte att det är dåligt att tänka fritt, snarare motsatsen. Har ni märkt det? Det står ”Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större”. Och min tanke numera är att den här meningen rymmer hela grejen med universitetet. Eller, idealet i alla fall. Bara lyssna på mig en liten stund till. Sluta inte läsa. Snälla. Tack.
Det som upphöjs med att komma till universitetsvärlden (åtminstone vad jag fick höra vid rektorns välkomsttal) är att det är nu du har chansen att utveckla och ifrågasätta dina tankegångar, möta andra åsikter än de du växte upp med, söka efter svar på de frågor du alltid funderat över och växa som människa och utöka din intellektuella spänst. Oj, så fint.
Men en del av grejen med att bli vuxen och självständig är just börja fundera kring varför du tycker som du gör. Det räcker inte längre att säga ”jag tycker så för att mamma tycker så”. Att ifrågasätta är något av det bästa du kan göra, att inse att det kanske finns något mer än det du alltid trott och tänkt. Och min tanke är att det är här som första delen av universitetshusets guldkantade mening kommer in: ”Att tänka fritt är stort”.
Men sen då? Du kan ju inte stanna vid att bara ifrågasätta. Om du först började fundera över ”Varför tycker jag så här” så ska det sedan övergå till ”Därför tycker jag så här”. Till att du bildar dig en uppfattning om saker och skaffar dig argument för att du tycker som du gör. För det är nämligen det jag tror man menade med slutklämmen ”…men tänka rätt är större”. Inte ”rätt” som i att vi alla ska tycka likadant – med att vi ska sträva efter svar, efter vad var och en av oss genom tankar och argument anser är rätt.
Du behöver inte tycka ett dugg som jag i olika frågor. Men jag vill att du ska kunna svara på varför du tycker som du gör. Jag vill att du, precis som jag, inte tycker si eller så bara för att föräldrarna, vännerna, eller samhället tycker så. Visst, många åsikter som mina föräldrar har håller jag med om, precis som jag kan tycka likadant som många av mina vänner och en stor del av samhället.
Men vi måste vara bättre än så. Vi måste kräva mer av oss själva och av vår omgivning. För bara för att många tycker en sak behöver inte det betyda att den åsikten är bra eller sann (typ, jorden är platt känns som ett extremt bra exempel). Och du, vi går ju trots allt vid ett av världens främsta universitet. Kan man inte då kräva av oss studenter att vi faktiskt har ett bättre argument kring saker än ”för jag växte upp så”, som någon slags vuxenversion av förskolans min pappa är bättre än din pappa (även om min pappa är lite bättre än din pappa). Men som sagt, det är ju fritt fram att tänka som du vill. Enligt universitetshuset är ju att tänka fritt ändå ganska stort.
