Dyr lärdom

När barn fyller tre år brukar föräldrarna skicka dem till ett lokalt lekis, där barnen får lära sig att umgås med jämnåriga. Lektionerna består av barnmusik och olika lekar. Ibland blir det en liten tävling. Men att vara i den här miljön kostar pengar. En termin kostar mellan 500 och 800 yuan (cirka 600–1 000 kronor) som avgiften är i allmän lekis. Men föräldrarna måste också betala för maten, sängar och konstruktioner. Summan av kardemumman brukar bli 2 000–10 000 yuan. Privata lekis är ännu dyrare.
Det är skolplikt för barn att gå på grundskola från och med sex eller sju års ålder. Grundskolan pågår i nio år. Det är ingen avgift för allmänskolor. Men eleverna behöver köpa läroböcker och anteckningsböcker. Då och då anordnas aktiviteter, där extra pengar behövs.
Eleverna börjar gymnasium efter ett inträdesprov. De som får höga betyg och får gå på allmänskolan behöver 1 400–2 000 yuan varje år. Men de som inte får godkänt på provet kan leta efter ett yrke eller försätta plugga på en privatskola, vilket kostar mycket mer.
nbsp;
Det dyraste av allt måste vara avgiften till universitet. Massor av kinesiska studenter vågar inte pröva en utbildning bara för att det kostar alldeles för mycket om man vill plugga i fyra år. För allmänuniversitet blir det 5 000–10 000 yuan om året och 500–2 500 yuan för boende, som alltid är ett rum med sex sängar. Ibland kan man välja på att studera i ett privat universitet, där man får sämre lärare och värdelöst diplom. Vanligast betalar man 8 000–13 000 yuan plus 1 500–3 000 yuan för boendet om året.
Hur mycket man bör betala för en skola har avgjorts av regeringen. Men ganska ofta kräver skolor mer pengar för många andra konstiga saker. Varför studenter måste betala dessa avgifter förklarar inte skolorna. Ett universitet i Peking har utbytesprogram med ett utländskt universitet, och utbytesstudenter behöver inte betala avgiften till det utländskt universitet. Däremot befaller det kinesiska universitet att studenterna måste betala till sitt eget universitet istället, trots att de inte ska stanna där nästa år. Studenterna har bett om en förklaring av beslutet, men skolan vill inte säga någonting förutom att ”det är regel från universitetet.”
Det verkar inte som att situationen kommer att förändras under överskådlig tid. Kinesiska föräldrar måste jobba hårdare för att det ska räcka till barnens utbildningsavgift. Kina har hållit många konferenser för att diskutera problemet och försökt att komma på några lösningar. Vi får hoppas att det inte dröjer allt för länge tills de hittar en lösning.
nbsp;
nbsp;