Ökat lån? Nej tack.
Det har skrivits mycket om hur studenternas tjat om pengabrist bara är gnäll. Vi klagar på nudlar morgon middag kväll men tar oss ändå råd med flera pubrundor i veckan och syns ofta i senaste höstmodet av varierande prisklass. Vi är bara bortskämda snorungar, alltså, pengarna räcker visst
Och det ligger det väl något i. För när allt flyter på, så absolut För den som har låg hyra, slipper pendla, inte är beroende av specialkost, dyra mediciner eller regelbundna läkarbesök, så är det lugna puckar. Förutsatt att det är mitt i terminen alltså, när pengarna kom in förra månaden också och man vet att de kommer nästa. Och om inte cykeln blir stulen. Och om inte datorn får för sig att lägga ner.
Men rätt ofta är det inte så. Rätt ofta har man en nattsvart orosklump i magen från och med maj för att det är nästan sommar och hur mycket man än sökt är det fortfarande ingen som vill anställa en, man har inte hyresfria sommarmånader och kan inte flytta hem till pappa i Borås. Och rätt ofta skäms man ögonen ur sig på julafton för att man är den enda som inte har råd att köpa ”riktiga” julklappar utan får ge bort hemmagjorda småkakor och ett presentkort på diskhjälp. Rätt ofta ligger man vaken och vrider sig i oro över vart man ska ta vägen om en månad när det tillfälliga hyreskontraktet gått ut eller vad som ska hända nästa termin när man är klar med sin utbildning, fortfarande arbetslös och utan något som helst sparkapital att leva på.
Snälla regeringen vill hjälpa oss genom att utöka lånedelen av studieinkomsten. Det är väl en björntjänst om något Visst kommer det att sitta fint den tjugofemte, det nekar jag inte till. Men i realiteten är skillnaden de pengarna gör försumbar. Just nu. Om något år, där emot, när det är dags att betala igen, då jävlar De extra krogrundorna i vår ungdoms glada dagar kommer vi att få betala länge på, och med god ränta, lita på det. Inkomstlösa eller inte, tack vare senaste CSN-reformen. Nej tack, det är faktiskt inte den typen av ekonomisk hjälp vi behöver.
Däremot finns det gott om annat som kan göras. Slopa inkomsttaket helt, till exempel. Särskilt en regering som vill främja arbetande borde väl se det nödvändiga i det? Billigare bostäder och hyresfria månader skulle hjälpa mer än någon CSN-höjning, lån eller bidrag. Men framför allt är det kanske så att vi studenter behöver mer hjälp. Hjälp till sommarjobb och extrajobb så vi har en chans att klara sommaruppehållen. Hjälp till praktik och kontakter som kan lotsa oss ut i arbetslivet efter studierna. Någon som berättar vilka försäkringar vi borde ha, vettiga sätt att spara och hur man väljer elbolag. Dessutom behöver vi ett bättre försäkringssystem, som verkligen är anpassat efter vår specifika livssituation. Sedan lägre räntor och bättre avbetalningsvillkor när pengarna ska tillbaka igen, skulle göra en värld av skillnad.
För hjälp som grundar sig på att vi ska spara bättre tror jag inte på. Vi är trots allt bara nybörjare som vill leva och inte bara överleva. Och kanske kan man unna oss det. En tid av ansvarslöshet och impulsivitet, lite learning by doing. En dag står vi förhoppningsvis där, stolta, med en hel hunka kvar på kontot när lönen kommer. Redo att skaffa kåk och börja yngla av sig, med andra ord. Med lite tur och mycket hjälp så borde det gå.
