Mat hemma?
Var du också hemma hos päronen över påsk?
Det finns många positiva saker med att komma hem, inte minst sett ur matsynpunkt. Helt plötsligt har du till exempel tillgång till ett välfyllt kylskåp och skafferi. Att kunna välja och vraka bland FLERA sorters ostar och bröd är en lyx för den ensamboende studenten, vars kylskåp annars mest utgör köksdekoration alternativt ölkylare. En annan skön sak med att komma hem är att följa med den minst snåla föräldern och okynneshandla på ICA. Att bara kunna slänga ner ett lite finare schampo eller en god choklad utan att behöva tänka på vad det kostar, visst är det gött?
Men det finns inget gott som också har något ont med sig. Det bästa med att bo själv är ju att man varje dag kan äta EXAKT det man är sugen på. Vill jag äta thaicurry åtta dagar i rad kan jag göra det. På samma sätt som jag kan välja att bara äta ostmackor till frukost lunch och middag, eller varför inte godis. Bara för att jag KAN och VILL. Jag kan inte bestämma på onsdag morgon vad jag kommer att vilja äta till middag på fredag. Ahh, detta att behöva anpassa sig till andra – så jobbigt Alltid när man kommer hem är det ett himla tjat om maten. Vad ska vi äta, när ska vi äta hur ska vi laga, blablabla … En hel familjs ”ätarcykel”, med olika smak, olika sorters hunger, samt olika sorters intressen och tid ska samexistera, och passa alla inblandande. Det krävs ett väldigt planerande för den stackare som ansvarar för maten. ”Jag är hungrig”, ”är det vitlök i?”, ”jag gillar inte ost”, och så vidare. Måltiden kan locka fram de gamla familjerollerna och det blir åter igen plötsligt helt okej att klaga på maten och kräva utfodring vid vissa tider. Gud, man äter väl när man är sugen? Lite mera frihet att äta vad man vill skulle kanske inte skada vid så kallade familjesammankomster?
Jaja, det finns ju som nämnts också många positiva aspekter med att få komma hem och äta/ äta upp sig. Nu är påsken slut och för de allra flesta innebär det att återvända tillbaka till det tomma kylskåpet, grannens möglande sallad på hyllan under, samt det eviga handlandet på rea. Det är vid såna stunder man fortsätter att romantisera hemmamåltiden, och det eviga längtandet efter mammas mat fortsätter att reproduceras.
