Efter plugget
Riksrevisionen har granskat hur regeringen, lärosätena och Högskoleverket främjar studenternas anställningsbarhet och arbetslivsanknytningen i högre utbildning . Många lärosäten har mål för att främja sina studenters anställningsbarhet, men ledningen på lärosätena följer sällan upp vad som görs för att nå målen i praktiken. Enligt Riksrevisionen ger det institutioner och utbildningsansvariga ett stort utrymme att själva välja i vilken utsträckning de ska prioritera frågan. Vissa utbildningsprogram saknar nästan helt arbetslivsanknytning medan andra bedriver ett systematiskt arbete för att främja studenternas anställningsbarhet. Den yrkesorientering som lärosätena ger är vidare av blandad kvalitet. Ett skäl till det är att högskoleförordningen ger lärosätena utrymme för skilda tolkningar när det gäller studie- och yrkesvägledning, menar Riksrevisionen, som uppmanar regeringen att förtydliga högskoleförordningens formuleringar på området. Även Högskoleverket (HSV) får smaka på Riksrevisionens ris. Anställningsbarhet och arbetslivsanknytning har hittills inte varit i fokus i Högskoleverkets kvalitetsutvärderingar, menar man. I HSV:s förslag till nytt kvalitetsutvärderingssystem ges frågan en mer framträdande plats, men enligt Riksrevisionen framgår det inte hur arbetslivsanknytningen ska mätas vid bedömningen av utbildningarnas kvalitet.
Det ligger i Riksrevisionens väsen att sprida beska kommentarer över Myndighetssverige. Men allt är inte nattsvart. Att det trots allt lönar sig att studera framgår om inte annat av att akademiker har en betydligt lägre arbetslöshet än andra. Mycket görs också ute på lärosätena. Ett av flera goda exempel vid Uppsala universitet är förra årets vinnare av Pedagogiska priset Karine Åkerman Sarkisian som låter språkvetarstudenter möta sin framtida arbetsmarknad i en särskild seminarieserie. Men Riksrevisionen har en viktig poäng i att ansvaret inte får vila på enskilda eldsjälar bland lärarna. Lärosätena måste ta ett samlat ansvar så att arbetslivsanknytningen säkerställs på alla utbildningar. nbsp;Kritiken mot HSV är nog riktig. Samtidigt är det är lätt att inse svårigheten att ta fram vassa kriterier. Att mäta arbetslivsanknytning går kanske an, men anställningsbarhet – det är knivigt. Det går förstås att ställa likvärdiga utbildningar bredvid varandra och undersöka hur många som har jobb ett år efter examen. Men det visar ju bara hur bra eller dåliga de är i förhållande till varandra. En utbildning som lyckas halvdåligt med att göra studenterna anställningsbara kan framstå som utmärkt bara för att alla andra är värdelösa. HSV har en tuff utmaning framför sig.
