Wanted

I en intervju med tidningen Universitetsläraren i höstas beklagade sig Jan Björklund över massmedias svala intresse för forskning och högre utbildning. Horder av journalister hade frågor om skolan, men med undantag för Universitetslärarens reporter hade ingen hört av sig för att prata med honom om högskolan sedan den flyttades till hans portfölj, påstod utbildningsministern.
Det är inte sant. Ergo hörde av sig med en intervjuförfrågan fyra dagar innan Björklund intervjuades av Universitetsläraren, och det var inte frågor om betyg i mellanstadiet vi hade i tankarna. Vi har därefter upprepade gånger bett att få tala med honom – tyvärr utan resultat. De andra stora studenttidningarna i landet har haft samma svårigheter.
Jan Björklund har brutit en fin tradition. De båda tidigare högskole- och forskningsministrarna Lars Leijonborg och Tobias Krantz gav rejäla intervjuer kort efter att de tillträtt på posten. Att Björklund inte hade tid första veckan är begripligt med tanke på att han till skillnad från sina företrädare har mer än bara högskolan på sitt bord. Men nu har han varit ”vår” minister i ett halvår. Är det inte dags att presentera sig för studenterna?

Många av våra frågor handlar om följderna av regeringens många snabba reformer inom högskolan. Fortfarande vet ingen hur systemet med meritpoäng ska utformas för att inte missgynna sökande med äldre betyg. Hade det inte varit bättre att reda ut den frågan innan meritpoängen infördes?
Efter kårobligatoriets fall har studentkårernas verksamhet till stor del kommit att finansieras av lärosätena, med pengar som egentligen skulle ha gått till grundutbildningen. Var det verkligen regeringens avsikt?
Yrkesverksamma lärare som behöver komplettera för att få lärarlegitimation kan tvingas läsa in betydligt mer än de poäng som saknas i deras examen. Björklund har talat om övergångsregler som ska hindra att denna grupp hamnar i kläm. Hur ska reglerna utformas?

Men viktigast är ändå den eviga frågan om resurser till grundutbildningen. Regeringen har lovat extra medel till utbildningar inom humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi nästa år. Tyvärr är det småpengar i sammanhanget. Enligt Uppsala universitet behövs en generell höjning av anslagen på 7 procent, annars riskerar utbildningskvaliteten att försämras. Om nu kunskap är så viktigt som Jan Björklund hävdar, och om Sveriges ekonomi går så bra som hans allianskollega Anders Borg säger – varför då inte satsa ordentligt på grundutbildningen?
Under den senaste lågkonjunkturen skapade regeringen 10 000 nya högskoleplatser för att möta den ökade ungdomsarbetslösheten. Nu när tiderna är goda vill regeringen inte förlänga satsningen. Men de extra platserna är till stor del förlagda till långa utbildningsprogram och fortsätter att kosta pengar för lärosätena i flera år till. Är det en god idé att bedriva kortsiktig arbetsmarknadspolitik genom högskolesatsningar?

Jan Björklund: Visst finns det journalister som vill prata med dig om högskolan. Frågan är om du vill prata med oss.

nbsp;