Frågvist

Något av det bästa med att vara journalist är att utan skam kunna vara frågvis som ett litet barn. Man har alltid en bra anledning att lägga näsan i blöt och snoka lite. I en intervjusituation är det nämligen plötsligt socialt accepterat att ställa frågan varför tjugo gånger under en halvtimme. Är det någonting man sedan inte förstår (det händer, särskilt till avdelningen forskning pågår) kan man dra till med ett: ”Vill du förklara på ett enklare sätt? Många av våra läsare kommer inte att vara så insatta.”

Kanske är det alltså lite för vår egen skull som vi nu inleder serien Vad gör du? på sidan 12-13. Vi kontaktar människor vi är nyfikna på, stämmer träff och frågar ut dem. Universitetets säkerhetschef är först ut. Vad pysslar hon egentligen med? Beställer hon hit poliser när kändisar ska föreläsa i aulan? Hur fattar hon beslut om att utrymma lokalerna och när hände det senast? Och är hon beredd på det allra värsta – låt säga en massaker?

Utanför intervjusituationer önskar jag däremot att just vad gör du? skulle vara en mindre självklar förstafråga att ställa. Särskilt i sociala sammanhang där man möts för första gången. På middagar och mingel verkar den nämligen ofta bara fylla funktionen att sortera och rangordna folk.

Så ofta är det samma procedur: Den medlidsamma blick och det hastiga ämnesbyte som följer på ett ”jag är arbetslös”, eller ännu värre ”jag är sjukskriven”. Och så den gränslösa respekt som följer på ett ”jag läser till läkare”.

Som det enda av tre syskon som inte valt att bli just läkare har jag oändligt många gånger önskat mig samma beundrande reaktioner som de ständigt får – och kommit fram till att det istället måste finnas bättre frågor att ställa. Bara ett vad tycker du om att göra? känns till exempel betydligt mer inkluderande och mindre jobbfokuserat.

Ps. Ergowebben är igång igen efter sommaren. Missa inte nya inslag som Arkivet och Fredagskrönikan Vill du skriva, fota eller blogga för ergo.nu? Skicka ett mail till vår webbredaktör Jakob Meijer på webbred@ergo.us.uu.se.