Hur jag förstörde mina chanser till studiestöd


Jag minns att jag grät och ringde till pappa. Jag var 20 år och hade precis flyttat till ett korridorsrum i norra Lund som jag fick hyra i andra hand av en vän till en vän och jag hatade stället. Men det var inte därför jag grät. Jag grät för att jag precis hade öppnat det där fönsterkuvertet som jag instinktivt hade lagt åt sidan för att det hade ett fönster. Alla kuvert jag dittills hade fått med fönster på innehöll på sin höjd ett fondbesked (typ 200 spänn då jag hade spenderat resten av det min farfar hade sparat åt mig i 15 år under en längre utlandsvistelse). Inget viktigt alltså. Nog för att det stod CSN i stora bokstäver på just det här, men jag hade ju redan ansökt om studiestöd, allt var klart. Visst?
”Du har inte lämnat din studieförsäkran till oss.”
Jag blev helt kall i bröstet. Klarade inte av att läsa vidare. Fanfanfan, jag skulle ju vara vuxen nu – stå på egna ben, betala mina egna räkningar, köpa diskborstar själv och allt det där dravlet. Men hur skulle jag kunna göra det när jag hade snubblat redan i startgropen? Nu var det ju kört. Jag hade missat CSN-tåget som jag var 100 procent säker på bara avgick en gång per termin.
Så jag grät till min pappa i telefon. Sa att jag skulle flytta hem igen eftersom jag inte ens var kapabel till att motta allmosor från staten (ja, och hutlösa mängder lån då).
– Ta det lugnt, det löser sig, sa han.
Han fattade ju uppenbarligen inte att jag hade förstört mitt liv för all framtid, men jag gick, ehuru motvilligt, med på hans förslag att nästa dag bege mig till det lokala CSN-kontoret (jo, det fanns sådana ) där jag förklarade att jag hade sabbat mina möjligheter att få studiestöd den här terminen. Damen bakom disken tittade trött på mig och sa ”skriv på här så får du dina pengar inom en vecka.”

Till er nya reccar där ute: det kommer gå åt helvete ibland – studierna, privatlivet, ekonomin – och det är okej. Men har ni då ingen snäll förälder eller vän som kan torka era tårar på plats eller på avstånd vill jag att ni ska försöka att komma ihåg att ta det lugnt. Det löser sig.

P.s. Vill ni ändå föregå några av era misslyckanden tycker jag ni ska läsa vår guide till hur man fattar studentuppsala.


Annons

Annons

Läs mer

2019-12-18 10:57
Av någon outgrundlig anledning har orden ”Lina hade osten sist!” etsat sig fast i mitt minne som en evig påminnelse om…
2019-11-26 10:21
Det börjar dra ihop sig. Bara ett nummer kvar av Ergos pappersupplaga. Ja, utöver det som kom ut i lördags då. Jag har…
2019-10-28 15:00
Hur man konsumerar musik har förändrats – kan det vara en av anledningarna till att nationernas klubbscen blir alltmer…