Ge mig (inte för mycket) arsenik

Svar: Att helt sluta med ris är inte nödvändigt. För ett par veckor sedan modifierade Livsmedelsverket sina kostråd och detta var något som uppmärksammades stort i media. Som följd blev många föräldrar väldigt oroade av att deras standardmellanmål till barnen flaggades som giftigt och cancerframkallande. Förändringen baseras på att myndigheten nyligen undersökt halten av arsenik i vanliga risprodukter och funnit onödigt höga halter i många av dem.

Den starka kopplingen mellan arsenik och cancer gör att vi bör vara lite försiktiga med ett allt för stort intag av risprodukter, men att helt sluta äta ett livsmedel som miljontals människor livnär sig på att producera är överdrivet. Som vanligt rekommenderas en varierad kost där barn under sex år inte bör äta ris mer än fyra gånger per vecka. För vuxna är riktmärket att hålla sig under sju portioner.

Arsenik är ett grundämne som finns naturligt i risodlande länders berggrund och hamnar i riskornet antingen genom bevattning eller att växten tar upp ämnet från jorden. Att välja en ekologisk variant hjälper alltså inte i detta fall om du vill undvika arsenik. Det du däremot kan göra är att koka riset i extra mycket vatten som du sedan häller av, på så sätt följer en större del av arseniken med avhällningsvattnet. Det finns även bra alternativ till ris som dessutom kan odlas på hemmaplan här i Sverige, exempel är matvete, mathavre och kvarngryn. Den glutenfria och proteinrika quinoan är också en bra ersättare.

Idag finns inget lagstadgat gränsvärde för hur mycket arsenik det får lov att finnas i livsmedel. nbsp; I frånvaro av godkänd nivå har EU en ”lågriskbedömning” som säger att 0,3 mikrogram arsenik per kilokroppsvikt och dag inte orsakar hälsorisker. Detta ändras från och med första januari nästa år då EU inför gränsvärden som troligtvis kommer tvinga industrin att ta till åtgärder för en minskad koncentration.

I Livsmedelsverkets mätningar för risprodukter med arsenik finner vi riskakor i topp följt av fullkornsris. Varför just riskakor är särskilt utsatta för arsenik är osäkert. Det kan vara något i tillverkningsprocessen, som exempel tillverkar företaget Friggs sina kakor av råris och tar alltså med skalet i sin tillverkning. Studier visar att arsenik ansamlas i större mängd i riskornets skal. Trots att livsmedelsverkets kostråd vanligtvis säger att vi gärna ska välja fullkornsprodukter, kan det alltså vara värt att välja en icke-fullkornsvariant då och då, åtminstone om ris äts varje vecka.

Att riskakor innehåller få viktiga näringsämnen samt förhållandevis mycket salt bidrar till att de nya riktlinjerna inte rekommenderar riskakor till barn under sex år. Livsmedelsverkets undersökning visar att endast 2-4 kakor per vecka (beroende på kroppsstorlek) kan utgöra en risk för ett litet barn att få i sig för stor mängd arsenik. För äldre barn och vuxna är råden inte lika strikta utan antalet riskakor som kan ätas riskfritt per vecka beror på hur mycket risprodukter personen äter i övrigt.

Hur kommer det sig att det inte tidigare kommit larm om att människor i bland annat Asien, där många äter ris dagligen, skulle drabbas av cancer i större utsträckning än resten av världen? Det är svårt att uttala sig om, en förklaring skulle kunna vara att många länder i världen inte har samma administrering som Sverige när det kommer till att kartlägga hur många som avlidit av specifika dödsorsaker.

Viktigt att komma ihåg är att i princip allt kan bli giftigt i för stor mängd. Till och med något så livsnödvändigt som vatten kan orsaka död om vi dricker mer än vi behöver. Du gör alltså klokt att tänka två gånger innan du bestämmer dig för hur ”farligt” ett specifikt livsmedel är. Var inte orolig och försök äta lite av varje istället.

nbsp;

***

Matlådan är Ergos nya frågespalt om hälsa och kosthållning. Har du egna funderingar kring dessa ämnen? Maila oss på red@ergo.us.uu.se och skriv ”Matlådan” i ämnesraden, eller följ Ergo på facebook och skriv din fråga direkt i flödet. Du kan givetvis välja att vara anonym om din fråga publiceras. Frågorna besvaras av Anna Jörnvi som läser till dietist vid Uppsala universitet.