Bo Kaspers i kvinnokläder
Tillåt mig kalla Rebecka Törnqvist för den kvinnliga motsvarigheten till Bo Kaspers Orkester. När hon nu för första gången sjunger på svenska är likheterna många, även om texterna inte har den där kaspriga fyndigheten. Fast vardagstemat finns där såväl som enkelheten och det personliga uttrycket.
Törnqvist, som passerat 37-årsstrecket och är uppvuxen i Uppsala, har tidigare gett ut tre engelskspråkiga soloalbum. Hon har dessutom gjort produktioner med sambon Per Texas Johansson och Svante Thuresson. Jazztonen som framförallt märktes i början av hennes karriär är dock inte alls tydlig på Vad jag vill, som är ett mer renodlat popalbum. Så gott som alla låtar är skrivna av henne själv och flytten till ett nytt skivbolag har inneburit ny producent: Lars Halapi, som tidigare jobbat med bl a Sophie Zelmani och Ulf Lundell. Huruvida detta skulle båda gott eller inte är en annan historia.
Soundet är nytt och lite skitigare än innan. Det är mer naturligt, lite mer jordnära och framförallt så tränger stråkarna från Stockholm Session Strings igenom ganska ofta, vilket är väldigt effektfullt. En avslutande melodislinga från en violin i Även en kung är två takter då man bara måste stanna upp och enbart lyssna på musiken för att låta sig förföras. Denna enda riktiga ballad på plattan är så där hårresande och helt i klass med Törnqvists Dont know why från 1995. Den riktiga popdängaren Mario är som ett sött geléhallon med sin glada melodik och lättillgänglighet och Mitt nya liv är ytterligare ett starkt spår med attityd.
Men annars är många låtar rätt så mediokra och Vad jag vill är inte så intressant som Törnqvists två första album, då hon spelade i en egen liga utan behöriga konkurrenter.
Nu när hon tydligare ger sig in i popsvängen blir hon en i mängden, även om hennes personliga framtoning är densamma. Höjdpunkterna finns där, men det exotiska och egensinniga i musiken har fått för lite utrymme.
Motiveringen till grammisen som Törnqvist fick ta emot 1996 för albumet Good Thing var att hon har en röst som förför, och är en artist med stil och integritet. Dessa saker är fortfarande ett faktum. Synd bara att en jämförelse med hennes tidigare svåröverträffade album är oundviklig.
