Mello deltävling 3 – Räcker det att heta Perelli för att gå till final?

Mårten Färlin / Musik / Publicerad 2021-02-23 10:42

Charlotte Perellis generiska schlagerdänga som inte tillför speciellt mycket vägs upp av Tusses varma, personliga framträdande. Ergos recensent Mårten Färlin har sett Melodifestivalens tredje deltävling.

Charlotte Perrelli - Still Young
Betyg: 1 av 5

Tusse – Voices
Betyg: 3 av 5

Det var nära nog outhärdligt att inför varje bidrag höra artisterna läsa upp en varsin skrytsam och tradig berättelse om de senaste 19 åren i deras liv (med start 2002 då den ”moderna melodifestivalen” föddes, med dessa otaliga deltävlingar). Värst var kanske Charlotte Perrelli som fokuserade på två saker: sin mellokarriär och sina barn. Det var tydligt att hon vände sig till kvinnor i sin egen ålder, inte minst då hon klämde ur sig kontentan att ”ålder faktiskt bara är en siffra”, som påa till sin låt ”Still young”. Låten är en generisk pampig schlagerdänga som tillförde absolut ingenting i mitt liv. Kanske gjorde den det till hennes målgrupp, vad vet jag, men för egen del var det en av de minst unika upplevelser jag haft. Men det verkar räcka med att heta Charlotte Perrelli för att gå till final.

"Jag ryckte på axlarna till unkna rockgubbarna i Mustasch och gäspade mig genom Elisas tama försök att skapa ett eget litet Frost-nummer."

Därefter fortsatte kvällen med fler intetsägande insatser, som Emil Assergårds hemska Drängarna-imitation, som rör sig i en Timotej-genre jag inte står ut med. Jag ryckte på axlarna till unkna rockgubbarna i Mustasch och gäspade mig genom Elisas tama försök att skapa ett eget litet Frost-nummer. Alvaro Estrella gav ett förvisso intetsägande men ändå i sammanhanget välkommet latino-partynummer.

Tusse känns som en varm person med ett skratt som smittar. Foto: Stina Stjernkvist

Slutligen var det utan tvivel sympatiska Tusse som ägde den här showen. För det första hade han faktiskt något att berättade när han öppnade sin dagbok. Han föddes just år 2002 och som barn ville han bli präst – för då fick man ju sjunga. Han flydde kriget i Kongo-Kinshasa med sin familj och kom till Sverige där han inte behövde bli präst, utan istället delta i Idol, för att ägna sig åt sin sång. Tusse känns som en varm person med ett skratt som smittar och det är fint att han verkar vara så omfamnad av landets Idol-tittare. Hans karakteristiska sång och glittrande ögon fyllde den annars ganska tomma pophiten ”Voices” med starka känslor. På det hela taget var hans nummer på en helt egen nivå i det här i övrigt så tama startfältet.