Mörk, tung dub man inte bör missa

Det första jag tänker på när jag får denna skiva i min hand är hur snygg den är. Vanliga plastfodral är otroligt fula men den här skivan kan du ha nonchalant liggande på bordet när du får finbesök. Det är väldigt få svenska artister som verkar ha ett uns av koll när det gäller hur deras produkter ser ut. Detta genomsyrar allt som kommer från Moder Jords Massivas skivbolag Flora Fauna, från de helt svarta eller vita vinylalsterna till logotyper, t-shirts och de två tidigare samlingsalbumen Good People I II. Detta ger det brokiga kollektivet, på skivan medverkar sammanlagt 36 personer, en enhetlig front utåt.
Samma homogenitet som finns i design går också igen i ljudbilden, trots att ingen av de 16 låtarna har samma kombination av producent och artister. Det är en mörk och tung dub som är grunden och min andra tanke angående skivan är att jag måste skaffa en bättre stereo; min nuvarande klarar inte av basen.
Över denna grund ligger röster av skilda slag. Flera av låtarna är inspelade i Uruguay med lokala rappare, dessa samsas med svenska rappare och sångare, även poeten Bob Hansson är med på ett hörn. Det är en sprudlande mångfald på tre språk och ett otal dialekter och överlag måste resultatet ses som gott.
Det som drar ner resultat något är att skivan, med sexton låtar och över en timmes speltid, känns tung. Det finns låtar som bryter av, men i sin helhet är Ur Djupen svår att svälja. Vissa låtar håller inte heller samma höga standard, kanske har Moder Jords Massiva föredragit att låta alla artister få lika mycket utrymme framför att stenhårt gå in för kvalitet. Jag antar att en sådan inställning är nödvändig för att ett kollektiv ska fungera.
Enligt pressmaterialet så planeras en massiv Sverigeturné under våren och sommaren, samt ytterligare två skivor med Moder Jords Massiva under 2002. Se till att inte missa något.