Mellofinalen – Härlig Tusse men för mycket Björkman
Melodifestivalen år 2021
Betyg: 1,5 av 5
Årets bästa låt: Dotter.
Årets varmaste person: Tusse.
Årets knas: Christer Björkman.
Årets upplaga av Melodifestivalen har mer än något annat varit ett ganska underligt navelskådande. Mannen som bär naveln är förstås Christer Björkman. Det lär inte ha undgått någon att han ”i 20 års tid har gjort melodifestivalen till vad det är i dag”, vilket snart sagt samtliga av årets åttahundra olika programledare har malt på om under vartenda tävlingsmoment.
Hyllningen har kommit i många skepnader. I en av deltävlingarna tvingades till exempel alla deltagare återge berättelsen om sig själv – med året för Christer Björkmans tillträdande som general som startår. Programledarna har förvisso ofta skämtat på hans bekostnad, som när Måns Zelmerlöw och Shima Niavarani i inledningen av finalen presenterade ”the one and only Christer” och det var astronauten Christer Fuglesang – inte Björkman – som dök upp med en bukett blommor i famnen. Ett skämt som underströk det orimliga i att hylla honom som om han vore den förste svensken i rymden. Eller Jesus.
Men vitsarna hjälper inte. Hur det än är har varenda sekund av årets tävling handlat om honom. Märkligast var kanske finalens långfilm till mellanakt vars berättelse började i Christer Björkmans barnhem i Borås, där en liten pojke tittade på Melodifestivalen och insåg att han ”ville leva la dolce vita”. Om hur han som vuxen gick och vann tävlingen och sedan när konceptet ”började kännas mossigt” i slutet av 1990-talet fick rycka in och förändra den, med en ”lika vansinnig som briljant” vision.
Full of himself? Foto: Stina Stjernkvist, SVT
"Jag börjar tro att det var han själv som i samma klipska anda kom på att varje deltävling 2021 skulle handla om hans egen gärning."
Det den här mannen har gjort, är alltså att införa deltävlingar. Visst, han har säkert gjort mer än så, men hur många gånger kan man hylla en enskild person och dessutom ständigt påpeka hur genial han var när han kläckte en ynka idé? Det är så märkligt att jag börjar tro att det var han själv som i samma klipska anda kom på att varje deltävling 2021 skulle handla om hans egen gärning.
Någonstans längs kvällen nämndes Björkmans aversion mot jantelagen. Visst bör man kanske inte neka sin förträfflighet ända ner till självutplåning, men pendeln kan uppenbarligen också slå åt det andra hållet. En subtil och enskild men storartad hyllning hade varit alldeles…. lagom!
Trist nog fick den här soppan mig att ägna nästan hela min finaltext åt just honom. Den som vann var ju Tusse, denna sympatiska gymnasieelev som så många i landet sympatiskt nog tycker så mycket om. Det är möjlig att de föll för låten, men jag tror att de flesta precis som jag föll desto mer för hans värme. Jag tänker att världen ändå har tagit några steg framåt, när vi kan sätta en så härlig person på en piedestal. Både i Idol och Melodifestivalen!
Dotter stod för finalens bästa låt. Kanske var den för bra för den här tävlingen. Ta klivet utanför mello vettja, så kommer det rulla på fint ändå.
