Sveriges största jazzgrupp på upptäcktsfärd

Om ljuset uppenbarar världens form, så uppenbarar ljudet hennes innehåll. Dessa visdomsord från Wilhelm Peterson-Berger dyker osökt upp när jag konstaterar att EST kan konsten att trycka in så mycket musik det bara går på ett album. Inte med hänsyn till tidslängden, utan för att deras musik innehåller så många olika uttryck och är så intensiv att hela världen verkar ha komprimerats till nio spår.
EST är utan tvivel den mest framgångsrika jazzgruppen i Sverige och spelar även i en egen liga när det gäller att attrahera ungdomar. De har den nödvändiga imagen och det populära stildraget som behövs för att profilera sig framgångsrikt. Dessutom tillhör inte deras musik den traditionella jazzen, utan drar sig mot såväl konstmusiken som pop- och rockhållet. Detta får dem att sakna musikaliska motsvarigheter. Att kritisera dem för imitation eller plagiering av någon annans musik är omöjligt. Det är helt enkelt EST och inget annat.
Strange Place For Snow innehåller idel egna alster, vilka inte sällan föds ur ett tema som kung Svensson presenterar för sina medmusikanter, som sedan sätter igång och skapar tillsammans. Inget spår utmärker sig kvalitetsmässigt mer än de andra trots divergensen i utformning. Titelspåret ger plattan en sofistikerad och välsvängande profil med sitt starka tema. Det följs av tio minuter långa Behind The Yashmak vars lika starka tema gradvis transformeras från meditativt lugn till kaosartat virrvarr. De lyriska tongångarna i Bound For The Beauty Of The South är minst sagt sött tilldragande i motsats till de hetsiga pianobasgångarna i energigivande When God Created The Coffebreak Måste ha varit starkt kaffe på den tiden
De alldeles underbara låttitlarna ökar underhållningsvärdet hos musiken med sina illustrativa karaktärer. Titlarnas fantasifullhet återfinns i musiken som aldrig stannar upp, utan ständigt utvecklas och bjuder på nya överraskningar.
EST:s ständiga experimenterande kan, om man förväntar sig formstöpt, förutsägbar musik vara svårgreppad och framstå som ganska spretig och ofokuserad. Dock utgör gruppen en frisk oas, en fristad bland den uttråkande ensidighet man ibland konstaterar råder på musikmarknaden. I denna begränsade musikvärld är EST de upptäcktsresande ciceronerna.