En schlook som toppar allt

Timbuk var den bästa engelskspråkiga mc:n i Sverige redan -96 med låten Lifestress och har sedan dess bara fortsatt att utvecklas. Rulla med oss från Petters kritikerrosade album Bananrepubliken var nog den låt som gjorde att den stora publiken fick upp ögonen för honom.
Watts Dö Madderfakking Diil börjar med att Timbuk hälsar oss välkomna till sitt nyaste alster, för att sedan inleda med Miccheck där man verkligen hör hur mycket denna schlook har utvecklats från sina tidigare släpp. Hans flow är garanterat bland de bästa i Sverige och inlevelsen är total Det är mycket lekfullare och mycket självsäkrare än tidigare. Hans förra skiva var det första som han gjorde på svenska, och kanske har han helt enkelt blivit tryggare i språket. I vilket fall behöver man bara sätta på låtar som Alla Vet eller varför inte första singeln Gott Folk, för att höra hur självsäkerheten pressar sig igenom högtalarna
Cannabisosande Legalisera tillsammans med Kekke Kulcha, där de har snott refrängen från Peter Toshs gamla klassiker Legalize It, är en otroligt bra skriven låt, suverän, för att inte tala om Supremes gästframträdande på Vin, Kvinnor Sång Öltarmen börjar rycka så fort som de första orden har yttrats och musiken har börjat springa iväg i mina öron
Det finns hur mycket bra som helst på den här skivan. Det vore ett misstag att inte införskaffa den GENAST
Men - om sanningen ska fram så hade albumet kunnat vara hur dåligt som helst, och jag hade ändå köpt det för en förmögenhet bara för att få höra Jag Drar Vilken otrolig låt Timbuktu gjorde Pendelparanoia som var bland det bästa Sverige hade att erbjuda, nu kommer han med Jag Drar som toppar allt