Den popsmartaste seniorpopen
Att musiken till en film skrivits av en popartist brukar inte vara något gott omen. Oftast handlar det helt enkelt om att en artist, vars stora styrka är att skriva popmusik, försöker skriva klassisk musik och chanserna för positiv utveckling är väl ungefär lika stora som om fallet vore det omvända. Såklart finns det fall där det verkligen lyckats, men det tillhör ovanligheterna.
Badly Drawn Boy har växt från sovrumsprojekt till mediahypat popfenomen på ganska kort tid, och min första tanke när jag ser att Damon Gough och hans projekt fått äran att göra ljudspåret till filmatiseringen av Nick Hornbys Om en pojke så är det inte utan att ordet hybris korsar mina tankar.
Men när jag väl hör skivan så förstår jag att Damon är exakt rätt man för jobbet. Hans debutalbum The hour of the bewilderbeast var även den en blandning av små, illustrerande instrumental-snuttar som kanske inte alltid gick hem hundraprocentigt hos mig, men ändå lovade gott.
På den här skivan är det ungefär likadant, men allt har blivit bättre. Låtarna är - med undantag av något funkjazzigt elände som förekommer i mitten - smått lysande, och även de faktiska filmmusikbitarna griper tag ungefär på samma vemodiga sätt som svenska kompositören Thomas Lindahls musik brukar göra.
Poplåtarna känns, samtidigt som de förstås är anpassade till filmen, som väldigt bra även på egen hand, och när Gough får till poppärlor som singlarna Silent Sigh och Something To Talk About ger han sin amerikanska kollega Ben Folds en god match om vem som gör popsmartast pop för mogen publik. Jag röstar på Damon.
