Folkpop som får en att rysa

Hon mötte musiken i uppväxtens gudstjänster på en kristen kursgård utanför Rättvik. Vesper är det latinska ordet för aftonbön och ett av albumets teman är det heliga systerskapet. Något hon fick inspiration till i nunnors 500 år gamla dagböcker hon läste vid en vistelse i ett kloster i Frankrike. Melodierna i låtarna kommer inte sällan från psalmer och religionen blandas samman med politiska slagord mot kapitalism, konsumtion och landsbygdens utarmning. Det finns mycket att säga om Sara Parkman, en av Sveriges just nu kanske mest intressanta artister vars synthklädda folkpop och nästan overkligt starka röst slår omkull mig fullständigt. ”Vreden”, ”Kyrie / Sjung, syster sjung!” och ”Antropocen” hör till de allra bästa spåren och för den som är öppen är skivan en leende, blundande rysning genom hela kroppen. Parkman har förmågan att omvända, så för guds skull – glöm inte att hålla dig vaken medan du lyssnar.