Texterna är fortfarande lysande
Ibland är skillnaden hårfin mellan vad som känns äkta och konstruerat. I tjugo år har Torsson gjort pop med texter om vardagen, och det finns massor av band i den här genren. De flesta ligger på skivbolaget Start Klart och skriver tokrolig pop på dialekt där den mesta energin verkar ha lagts ner på låttitlarna.
Torsson gör något helt annat. Bo Åkerströms texter handlar ofta om väldigt specifika ting. Som exempel kan man kanske nämna låtarna Elmia Jordbruksutställning och Storskiftet . Det här låter väl tokroligt om något, tycker säkert ni, men Torssons texter verkar aldrig sträva efter att vara just roliga. Den naivitet som satte guldkant på bandets första skivor känns faktiskt relativt intakt, trots att flera av bandets medlemmar borde närma sig de femtio.
En gång i tiden kunde man se likheter med brittiska Television Personalities, framför allt i deras sätt att skriva enkla och sakliga låtar och sedan framföra dem som Bambi på hal is, men idag är mycket av den känslan borta. Det finns väldigt lite punk i Torsson 2002, och det är väl helt naturligt i ett band som spelat sedan början av åttiotalet. I stället är Terese Valdez en kompetent blandning mellan rock, schlager och folkviseton, men fortfarande inte allt för nära Shu-Bi-Dua. Texterna är som vanligt lysande. Bo Åkerström berättar kort sagt lite om vad som hänt under de sju år som fansen fått hålla andan efter ett nytt album, och vi lyssnar så gärna.
