Dolly Parton på toppen av sin karriär

Det går inte att komma undan. När man lyssnar på nya Dolly Parton-skivan ställs fokus obönhörligen på sista spåret: en minst sagt otippad cover på Led Zeppelins Stairway To Heaven . Eposet från 1971 åtnjuter helig status i rock’n’roll-världen, och av det fåtal som vågat sig in i skärselden är det väl bara Frank Zappa som tagit sig igenom med hedern i behåll. Tills nu. Dollys version är fenomenal. Låten känns lika självklar bland bergen i hennes barndoms Tennessee som på de dimmiga Midlandsmyrar där den en gång gavs sin födsel. Banjor, gospelkörer och fioler tycks lika givna som en gång John Bonhams stenhårda trummor.
I övrigt är Halos Horns en med beröm godkänd tredje del i det tillbaka-till-rötterna-koncept som Dolly Parton har ägnat sina senaste år. Smörcountry ut, traditionell bluegrass in. Schabloner ut, hjärta in.
Uppryckning från förra Little Sparrow är att skönja; mer upptempo, mer humor, inte minst i härliga These Old Bones , där Dolly sjunger såväl sin egen roll som en gammal häxas.
Någon gammal häxa blir Dolly Parton aldrig. Men om fyra år fyller hon 60. På toppen av sin karriär.