Fina beståndsdelar i ojämn helhet

En sommarkväll 2009 drog jag till Debaser Medis i Stockholm för att se det uppfriskande Brooklynbandet TV on the Radio live. Men mest uppfriskande var inte huvudakten, utan det då ännu rätt okända förbandet Little Dragon från Göteborg. Jag blev helt såld på kombinationen av rytm, R&B, electronica och indie – tillsammans med framträdandets färgglada estetik, gruppens skarpa musikalitet och deras så påtagliga kärlek till musiken. Få svenska band är så självklart coola och sympatiskt självsäkra. Sedan dess har jag betraktat Little Dragon som ett av Sveriges absolut bästa band. Debutskivans ”Twice”, uppföljarens ”Looking glass” och tredje albumets ”Ritual Unions” är alla fantastiska låtar.

Samma konstaterande kunde jag göra på Berns i början av mars i år då Little Dragon inledde sin världsturné inför skivsläppet, strax innan Corona-epidemin brakade loss ordentligt. De spelade fina spår från nya plattan som stillsamma ”New Fiction” och inte minst sprudlande ”Are you feeling sad”, till sångaren Yukimi Naganos energiska rörelser. Få lever ut musiken som hon på scenen. Det riktigt syns hur hon känner rytmen i hela kroppen. Vilket gör det svårt, nästan omöjligt, att inte ryckas med. Skivan är bra. Dock som nästan alla deras fullängdare något ojämn. Jag kan inte annat säga än att helheten inte når fram till mig på djupet. Däremot älskar jag flera av beståndsdelarna, till exempel ovan nämnda låtar. Sedan innehåller skivan många av de ingredienser jag en gång föll för, inte minst ett rytmiskt driv; trummorna, harporna och syntarna är otroligt bra. Jag översköljs av en vilja att uppmana alla som tycker om musik att se de här skickliga musikerna live, samt söka sig igenom den stora låtskatten Little Dragon nu samlat på sig.