Don Lennon gör den smartaste popen

Hur man än vänder och vrider på det så måste Don Lennon beskrivas popjournalistiskt. Smart pop och poppärlor är ord som efter tjugo års poptidningsmissbruk inte känns i kroppen längre. All pop som inte är fördummande eller sexistisk är ju egentligen smart pop, och att köpa all musik i den här genren har jag tyvärr fått sluta med. Men okej, jag försöker. Don Lennon spelar den smartaste popen. Låtar som får mig att vilja ringa till min bror och droppa citat. Låtar som jag själv önskar att jag kommit på. Låtar som alla borde tycka om, men som ändå innehåller extra finesser för oss som letar.
Don Lennon skriver låtar om sitt liv, som faktiskt inte verkar vara så olikt mitt eget. Fast i stället för att med stora gester skriva existensiella kärlekstexter skriver Don om detaljerna. Om skivan han hittade i reabacken, om de lokala banden i Boston, om filmen som var lite överskattad och så vidare. Downtown är hans tredje album, och enligt min mening hans bästa.
Då ska det kanske sägas att de två första även de är små mästerverk som kryllar av poppärlor (oops ), och texterna har hela tiden varit fullkomligt fantastiska. Att de är roliga och smarta har ni väl redan förstått, men det finns faktiskt också en melankoli som sipprar fram mellan skratten. Och det är där han träffar som hårdast. Det är då det känns som om att man känner honom och läser hans dagbok.
Jag skulle gärna vilja beskriva varenda låt på den här skivan, men ni får lyssna själva. Alla är fantastiska. Gay Fun The Boston Music Scene Lenny Kravitz And Lisbon Mekons Comes To Town
Lätt det roligaste och bästa just nu.