Tråkig musik på ett bra sätt

Paul McCartney målar tavlor nuförtiden. Drottningen tycker visst om dem. Det verkar som om när en musikartist har kritikernas erkännande, massa pengar och massornas gillande så är det trovärdighet de strävar efter. Stackars lilla rika flicka, liksom. Beck har alltid haft problem med de etiketter som satts på honom. Slackerkungen dög inte och som ironisk vill han inte alls ses. Så han satte sig ner och tänkte vilken sorts platta han skall göra att ses som ärligare, mer trovärdig, mer mountain music. Vilket gör den här skivan till den oärligaste han gjort; skrapar man på ytan så är tomheten uppenbar. Bästa sättet att beskriva Sea Changes är Mutations fast svagare melodier och med stulna Gainsbourg-arrangemang. Stulna not för not. Han har varit och korpat hos Nick Drake också, också där utan finess. Hur Beck ska bli en intressant artist igen har jag svårt att se.
Trots allt så är detta inte en dålig skiva. Beck kan konsten att göra tråkig musik på ett bra sätt.