Vårdar sin boogie ömt

Tuffaste nya Status-albumet sedan 70-talet skulle det bli, och visst blev det så. Trots att vi befinner oss långt ifrån urladdningarna på Piledriver eller Blue For You. I stället har vi fem distingerade brittiska gentlemän som vårdar sin boogie ömt och som gudskelov tagit sig upp ur den konstnärliga härdsmälta som kännetecknat stora delar av deras 80- och 90-tal. Gubbsen vågar sig till och med på lite nymodigheter Rhythm of Life är något så ovanligt som en Quo-låt i moll, och till Green plockar man fram de akustiska gitarrer som legat i fodral på tok för länge. Resten låter precis som man kan föreställa sig, men inte alls försoffat, utan fräscht, piggt och vitalt. En låttitel som Diggin’ Burt Bacharach är ju inte heller helt oäven…