Tidlöst ödesmättat

O Fortuna,// velut luna, // statu variabilis, // semper crescis, // aut decrescis; // vita detestabilis // nunc obdurat // et tunc curat // ludo mentis aciem, // egestatem, // potestatem, // dissolvit ut glaciem.

O Fortune, // like the moon // you are changeable, // ever waxing // and waning; // hateful life// first oppresses // and then soothaes // as fancy takes it; // poverty // and power, // it melts them like ice.

Carl Orffs (1895-1982) Carmina Burana är ett ständigt återkommande körverk på världens musikscener, där O Fortuna kommit att få en närmast ikonisk status, lätt igenkänd även av personer utan ett särskilt musikintresse. Verket kom snabbt att ta klivet från det sceniska till konserthallen, för att idag ha tagit steget in i filmens värld liksom datorspelens. Genom användandet av musiken i t ex filmen Excalibur (1981) och där dikttexterna utgjort grund för delar av Nobuo Uematsus musik till dataspelet Final Fantasy VII (1997), förankrar Carmina Burana sin status. Miljontals hårdrockare världen över känner också igen O Fortuna som Ozzy Osbournes konsertintro under många år.
Som historikern Alexander Murray har konstaterat skedde det från och med 1100-talet en förändring i förståelsen av bilden av Fortuna, från den av en personifikation av slumpen som styr människors liv och öden, till den av en aktiv gudinna som själv snurrar ödets hjul, därmed upphöjandes en del människor till lycka medan andra kastas i misär och fattigdom. Titelbladet till handskriften visar också hur fyra kungar i tur och ordning upplever välstånd och fattigdom, allt efter hur Fortuna vrider ödets hjul.

Det är intressant hur just dikten om denna gudinna omgärdar Carmina Burana, som inledande och avslutande sång, och hur detta symboliskt kan kopplas till hur Carmina Burana efter sin urpremiär i Frankfurt den 8 juni 1937 just blev Carl Orffs första verkliga framgång som kompositör och därmed väg mot ökad finansiell trygghet. För var det slumpen som gjorde Carmina Burana till en succé i Nazityskland eller fanns det mer aktiva inslag som verkade för körverkets framgång?
Det är viktigt att framhålla att Carl Orff inte vid något tillfälle under nazi­regimen var medlem av nazistpartiet. Inte heller finns det uttalanden där han uppvisar sympatier med deras ideologi. Likväl kan man inte heller finna några direkta motståndsaktioner. Orff valde istället att utnyttja sina kontakter med bekantskaper från tiden innan 1933, personer som därefter kommit att inta positioner inom naziregimens utbildningsprogram, framförallt inom Hitler­jugend, för att skapa sig en plattform för sitt musikskrivande och för användandet av hans musikpedagogiska Schulwerk.

Carl Orff valde även att för en ganska ansenlig summa pengar skriva ny musik till William Shakespeares En midsommarnattsdröm, fullt medveten om att detta skulle fungera som en ersättning för juden Felix Mendelssohns musik. Även om Orff under hela sin karariär, både före som efter andra världskriget, närt ett musikestetiskt ideal som låg långt från Mendelssohns skönklingande romantiska stil, vilket då skulle kunna ses som en bidragande orsak till att Orff valde att skriva sitt egna musikaliska bidrag till Shakespeares komedi, är det lika klart att han måste ha varit medveten om vilket politiskt budskap som skulle kopplas samman med hans musik. Och i fallet med Carmina Burana fick Orff efter premiären en mindre summa pengar från Frankfurts överborgmästare Kresileiter Krebs, som både var en bekännande nazist och högt uppsatt SS-officer.
Även om summan var blygsam hade den stor symbolisk och politisk betydelse, då det visade på vilken typ av uppbackning han fortsättningsvis kunde förvänta sig i det tyska kulturlivet ifrån nationalsocialistiskt håll.

Det har även diskuterats huruvida musiken i sig bär på inneboende värden som var särskilt kompatibla med den nazistiska ideologin, något som dock svårligen kan påvisas. Snarare skiner Orffs egna ideologiska övertygelser igenom i hans urval av mestadels latinska dikter, framför tyska, i Carmina Burana, där Orff ville se en gemenskap mellan de europeiska länderna, framför nazisternas propagerande av den tyska rasens överlägsenhet. Mottagandet av Carmina Burana var likaså inledningsvis kluvet, där vissa av texternas explicit sexuella innehåll för somliga musikkritiker, inklusive de uttalat nazistvänliga, tycks ha varit svårsmält.

Även om det egentligen inte går att få någon klarhet i Carl Orffs faktiska hållning gentemot den nazistiska ideologin, kanske hans ambivalenta hållning ändå kan stavas tolerans, om dock inte acceptans. Carmina Burana, som består av tre delar vilka respektive behandlar naturen, drycken och kärleken, och därmed allmänmänskliga ämnen vilka är ständigt aktuella, behöver således inte nödvändigtvis brännmärkas som ett fascistiskt verk. Istället kan man se hur verket om och om igen sätts upp på musikscener runtom i världen, ständigt dragandes en ny publik vilken fascineras av detta bitvis bombastiska, satiriska och lyriska körverk. Särskilt i denna tid av historiskt intresse förblir Carmina Burana, ett verk som samtidigt visar upp sina rötter i medeltida lyrik och Orffs studier av renässansens musikaliska mästare, ett klassiskt musikverk som fortsätter intressera och trollbinda sin publik.

Söndagen den 28 oktober sätts Carmina Burana upp på Musikens hus med Uppsala kammarkör, ungdomskör från Gävle musikklasser och Uppsala blåsarsinfonietta under ledning av dirigenten Erik Hellerstedt. Medverkande solister är Karin Ingebäck, Robert Arnell samt Mathias Brorson. Arrangör är Uppsala Kammarkör.