Reggaefest i regn och rusk

Människor i olika åldrar: tonåringar, äldre och unga vuxna med barn, står i klungor eller sitter lojt tillbakalutade i solstolar på gräsmattan. De tunga rytmerna från scenen blandas med den uppsluppna stämningen och gemenskapen bland åskådarna.
Det är fredag eftermiddag, dag två. Gottsundabandet Roots Defenders har precis dragit igång sin spelning. Festivalområdet, tidigare folktomt och övergivet, börjar så sakteliga fyllas av rastafolk som trotsar leråkern på sin väg mot stora scenen. Matstånd som erbjuder allt från klassiska langos till hemgjord linssoppa kantar områdets ena långsida. Den andra är upptagen av stånd som säljer kläder, smycken och mössor i färgerna rött, gult och grönt. Självklart finns flera öltält på området och det jamaicanska ölet Red Stripe verkar mest populärt, trots att det förmodligen smakar som bäst under en gassande sol i Västindien.

Ett tält bryter av mot de andra. Det är Uppsalatältet, som fått en oerhört strategisk placering, mitt på festivalområdet. Bland dem som har montrar i tältet finns Uppsala universitet. Martin Holmberg, studie- och karriärvägledare vid studerandebyrån, finns på plats för att rekrytera nya studenter.
- Trots att det är färre människor här än jag förväntat mig så är stämningen goare än jag kunnat föreställa mig. Regnet har gjort vårt tält väldigt populärt, här finns ju både bord och stolar under tak.
Det var inte alldeles självklart att Uppsala universitet skulle delta i URF. På grund av det dåliga rykte festivalen dras med, var det med ett visst mått övertalning som Martin Holmberg fick igenom sin idé.
- Jag fick argumentera lite för saken, och framhålla betydelsen av att finnas på plats även i oväntade sammanhang, för att möta grupper vi annars inte skulle komma i kontakt med. Jag tycker att det är viktigt att visa att Uppsala universitet inte är så stelt att vi inte kan befinna oss här. Jag kan inte se att universitetets namn skulle smutsas ner. Folk tar det lugnt med alkoholen och några illegala droger har jag inte sett skymten av, säger han.
I takt med att eftermiddagen lider mot sitt slut spricker molnen upp och låter solen sprida sina varma strålar över det leriga fältet. Luciano Jah Messenger Band har just klivit upp på scenen till publikens jubel. Luciano är en artist i världsklass, född och uppvuxen på Jamaica. Under sin karriär har han mottagit ett flertal priser, bland annat Nelson Mandelas utmärkelse Mest kulturella artist. Det är en Luciano i toppform som hjular, dansar och hoppar fram över scenen. De långa dreadsen slår mot ryggen och flyger i en båge över huvudet till de gungande rytmerna. Efter en stund ger han sig ut bland åskådarna, som tar emot honom med öppna armar. Publikhavet har förvandlats till en enda kropp, sakta böljande fram och tillbaka.

Enligt arrangörerna är URF en festival där folk i olika åldrar och av olika nationaliteter kommer överens och enas med hjälp av reggaemusikens baktakt. Just baktakten, även kallad ska, är starkare än huvudtakten och skiljer reggaen från de flesta andra genrer. Bo Östen Svensson, musiker från Uppsala och ledamot i kulturnämnden, höll på fredagseftermiddagen en föreläsning om reggaemusikens historiska och kulturella bakgrund.
- På grund av det intoleranta slavsystemet på Jamaica dröjde det en bit in på 1900-talet innan musiken utvecklades och reggaen uppstod. Det mest kännetecknande är en gitarr på offbeat, i kombination med att bastrumman kommer in först i mitten av takten, jämfört med på ettan, som i rockmusik.
Reggae har influenser från calypso, blues, ska och rocksteady, samt från den utstötta religionen Rastafari, där Gud bär namnet Jah och Jamaica kallas Babylon, platsen dit de svarta förvisades av de vita. Rastafari betonar vikten av det som är naturligt. Människan ska leva i harmoni med naturen och inte förtrycka sina instinkter och drifter.
- Rytmisk musik, som reggae, har av den kristna världen länge uppfattats som hednisk, då den bygger på kontakt med kroppen. Den kristna musiken däremot, har med sin harmoni ansetts andlig, berättar Bo Östen Svensson.

Polisen: »Vi fokuserar inte på artisterna«
Enligt polisens presstalesman i Uppsala län, Christer Nordström, gick det lugnt till på årets reggaefestival. Inga allvarliga ordningsstörningar eller våldsbrott och endast ett fåtal stölder har anmälts.
- I jämförelse med andra arrangemang är Uppsala Reggae Festival lugn. Det som inte är bra är drogerna.
Drygt 250 personer är misstänkta för narkotikabrott. De flesta för eget bruk, några för innehav och ytterligare några för överlåtelser. Påföljderna är oftast böter.
- Vi fokuserar inte på artisterna, gör ingenting som påverkar arrangörens program. Vi skulle till exempel aldrig plocka ner någon från scenen. Vi är inte ute efter att lägga ner URF, tvärtom är vi för arrangemang som sätter Uppsala på kartan. Men vad gäller droger råder nolltolerans. Festivalen besöks av många barn och ungdomar och vi vill göra allt för att förhindra att någon debuterar.
Drygt 100 poliser var i tjänst under festivalen.