Retro som griper tag
För första gången under mina nio år som skivrecensent stöter jag på patrull för att jag inte är i besittning av en hederlig grammofon Nu löser sig visserligen dilemmat, men samtidigt går jag miste om det vinylskrap som nog gör Uppsalas Mother And Sun allra mest rättvisa. Det här är ju retro så det dammar omet, med influenser och musikaliska ideal som hämtade från en tid då medlemmarnas föräldrar var unga. Tippar jag på, för bandet låter ungt, mitt i alla sina hyllningar till de Stooges, Hawkwind och för allan del tidigare hemstadskvintetten Mother Superior.
Det här är rock n roll som griper tag, som kräver sin lyssnares uppmärksamhet, men som i gengäld bjuder en lyssnarupplevelse med flertaliga bottnar. Recensionsdeadline möjliggör endast ett tretal svängar; det är väl skrapa på ytan det brukar kallas, med en underdrift.
Verkar mina lovord inte stämma överens med betygssiffran? Du kan ha rätt. Men jag tycker det känns galet att ge högre åt två ynka låtar. Lyckas Mother And Sun bibehålla den här kvaliteten över ett album, då står de högre siffrorna för dörren.
