Bakgrundsmusik men inte mer

Jag tillhör dem som blev glad av Bo Kaspers Orkesters förra, lite rockigare, album Hund. Några av låtarna trängde sig ur bakgrundsmusikfacket och hade till och med lite oborstade konturer. Som för att fjärma sig mot det har de döpt sitt åttonde album till 8 och gått tillbaka till ett betydligt enklare låtsnickrande igen.
Till att börja med är besvikelsen stor, men efter några genomlyssningar träder ändå ett småtrevligt album fram som tröst. Det är roligt när Bo Kasper Sundström skojar med Könskrigetdebatten på Människor är djur och det är träffsäkert när han sjunger om medelålderns vardagsbekymmer och en glass i parken i Innan allt försvinner.
Det känns stundtals som att musiken är tillbaka till när jag började gilla att höra Bo Kaspers Orkester på radion i slutet av 90-talet. Som bakgrundsmusik och aldrig så mycket att jag kostade på mig att köpa skivan.