Så bra det kan bli för oss just nu

Fem år, skulle det ta, för Uppsaladuon att ge ut sitt första fullängdsalbum.
Varför inte förrän nu?
– Vi är nog väldigt kräsna, och hårda mot vår egen musik. Vi vill kunna stå för allt vi släpper till hundra procent, förklarar Josefin Lindh.
Johan Tilli instämmer:
– Först nu är vi helt nöjda. Det här är så bra det kan bli för oss just nu.

Men skivbolagens intresse har inte saknats tidigare, tvärtom:
– Våren 2012 nådde det sin peak, berättar Johan Tilli. Några av världens största skivbolag hörde av sig och en person flög hit från New York för att träffa oss.

Bandet valde istället att skriva på för indiebolaget Goldenbest, ett Stockholmsbaserat bolag som bland annat ger ut Den Svenska Björnstammen och Lilla Lovis.
– I och med att vi inte tog första bästa erbjudande kunde vi fortsätta utvecklas i vår riktning, säger Johan Tilli.

Att själva diktera villkoren och sätta ramarna för i vilka forum de vill synas och höras är också en del av gruppens identitet. När de år 2011 tackade nej till 200 000 kronor från McDonald’s som ville använda en av deras låtar i sin reklam, var det en del i det här, berättar de.
– Vi vet att vi är väldigt privilegierade som kan välja. Men Lissi har alltid varit mer än själva musiken, och det måste kännas rätt på alla plan när vi gör någonting, säger Josefin Lindh och får medhåll av Johan Tilli:
– För varje gång vi säger nej ökar vår egen och vår musiks integritet. Musiken blir starkare om vi kan vara lika starka som våra texter.

Kan ni upprätthålla den här integriteten samtidigt som ni blir allt större?
– Visst, musiken går bättre nu – men annars är verkligheten inte så himla annorlunda. Vi bor kvar och har samma vänner, går upp på morgonen och dricker kaffe, menar Johan Tilli.
– Men visst, när musiken växer blir besluten att ta större, med större erbjudanden att tacka nej till. Vi hoppas att vi inte förlorar oss – men vi får helt enkelt återkomma där, säger Josefin Lindh. Johan Tilli fyller i:
– Vi kanske byter namn till Lissi McDonald’s Disaster (skratt). Mainstreampubliken är ändå mycket större och har mer köpkraft.

Bandmedlemmarna träffades på en kvällskurs vid Cemus, centrum för miljö och utvecklingsstudier år 2006 och blev ett band 2008. Trots att de inte längre pluggar här har de valt att bo kvar i Uppsala.
– Jag har hittat hem här, hittat bra människor jag gillar, berättar Johan Tilli, som också känner av nackdelarna med att skaffa vänner i en studentstad – många flyttar så småningom.
Josefin Lindh nämner ytterligare en aspekt:
– Att bo i en mindre stad än Stockholm ger också möjlighet att leva billigare och lägga mer tid på annat, som musiken. Vi jobbar vid sidan av, men kanske inte i samma utsträckning som om vi bott i en större stad, säger hon.

Uppsala återfinns i en del av gruppens material – en video är till exempel inspelad på ett hustak i Flogsta.
Är ni lokalpatrioter?
– Nej, inte så. Men det är här musiken har kommit till, Uppsala är kontexten, säger Josefin Lindh.
Uppsala är mer varierat än vad som syns vid en första anblick, är de överens om. Det konservativa som kommer med universitetets gamla institutioner och nationernas traditionella studentliv är påtagligt.
– Men här finns också ett motstånd, med initiativ som Wilde (en queerklubb på Kalmar nation, reds. anm.), säger Johan Tilli.

Det nya albumet Waves sträcker sig från mjuk pop till mer explosiv electro, berättar de.
– Vi vill ha en dynamik, visa många sidor av musiken – och vi har tillåtit oss själva att leka en hel del, säger Josefin Lindh.
– En del låtar är knäppa – som en där vi börjar med tjugo sekunders rytmiskt noise-ljud från en förstärkare. Det låter inte som något man hört innan. Vi har också vår mest ironiska låt hittills: skivans sista låt Boss, som bossen i ett tv-spel, säger Johan Tilli.
– … ironisk men allvarligt i botten, förtydligar Josefin Lindh.

Vilka vågor syftar titeln på?
– Många olika: världsekonomins nbsp; hög- och lågkonjunkturer, att saker går upp och ner i ens liv, börjar Josefin Lindh. Johan Tilli fortsätter:
– Även ekologiskt sett, att saker går i vågor. Och musik är ju vågor, ljudvågor. Vi har funderat många år på titeln.

Albumets skiftningar återspeglar gruppmedlemmarnas. För sinsemellan skiljer de sig åt en hel del, berättar Josefin Lindh.
– Utåt sett är vi en klump, men vi är väldigt olika och bidrar till bandet nbsp; med olika saker. Jag skriver mycket melodier…
– … och jag gillar konstiga ljud, tillägger Johan Tilli och fortsätter:
– Även politiskt är vi olika, och diskuterar mycket. Det är en väldigt livlig process när vi skriver texter. Vi har en gemensam grund i den utomparlamentariska vänstern, men olika tankar om etik, om vad som spelar roll, hur mycket man ska leva som man lär...

Något färdigformulerat politiskt budskap från gruppens sida finns alltså inte, förklarar Josefin Lindh.
– Men musiken är politisk. Den tar avstamp i en frustration över hur saker och ting ser ut med klimatförändringar och extremt ojämt fördelade resurser.
– Vi gör inte direkt plakatmusik med ett färdigt budskap. Förutom kanske låten All gender is a drag, som är ganska tydlig, säger Johan Tilli.

Båda två har egna projekt vid sidan av bandet, något som nu kommer att få större plats. I vår ska de turnera ihop med det nya albumet, men annars råder inspelningsstopp. Vad som händer därefter är inte utstakat, säger Johan Tilli.
– Vi vet inte vart vi ska, vi prövar och testar och varje enskild låt är ett experiment. Så beter vi oss också i samhället och i musikbranschen: kör på, tackar ja till en del och nej till en del. Men en röd tråd är att vi hela tiden gör som vi vill.