Dansant rock

Mando Diao bjuder upp till dans och inspirerar till sena klubbnätter på femte skivan Give me fire. Dessutom levererar männen från Falun en personlig musikmix och skickar över en blandad godispåse innehållande modern pop och några stänk soulinfluenser. En gnutta engelsk schlager blir det också mellan varven. Men främst handlar det rätt och slätt om rock. Och det är kanske inte helt otippat här som Mando Diao är som allra bäst. Det nästan blommar om Mando Diao, här vågar de kliva fram ordentligt och tror mer och mer på sig själva. Och självsäkerhet är sexigt, så även i musikväg. Det har gett resultat. Att bandet vågar utmana sig själva idag, 2009, skvallrar musiken om redan under de första genomlyssningarna, samtidigt behåller de fortfarande en hel del självdistans till hela musikkarusellen och känns fortfarande uppfriskande ödmjuka.
Give me fire väcker ett relativt starkt habegär, och nya skivan känns ganska intressant trots en del nästintill intetsägande mellanspår. Ljudbilden har blivit mer utkristalliserad och skarp sen förra skivan Never Seen The Light Of Day (2007). Mando Diao är definitivt att räkna med framöver. Bandet får mig på bra danshumör med musikstycken som superhiten Dance with Somebody och tredjespåret Gloria som är riktigt klockren. Musik som Give me fire klistrar sig fast och håller ett tag framöver.