Salem landar med Astronaut

Salem Al Fakir har hoppat över sitt efternamn och titulerar sig endast som Salem på sitt andra album, Astronaut. Dessutom har han kapat av en hel del hår, det signifikanta yviga, som många varit vana att se som ett typiskt kännetecken för detta av många kallat musikaliska popgeni. Men detta är endast ett par ytliga förändringar. Vi minns det kritikerrosade debutalbumet This is who I am från 2007, och vänder nu hoppfullt blad för en ny Salem-era. Jag kände mig själv aningen ängslig. Hur skulle detta gå? Kunde han verkligen överträffa sitt hyllade, genuina, mångskiftande och för att inte glömma underhållande debutalbum? Men, som tur var behövde jag inte oroa mig allt för mycket. Nu har jag lyssnat och sitter lugnt kvar på min stol och insuper nya musikaliska små underverk från Salem.
På Astronaut möter vi en ny och mognare artist. Med lite vuxnare, allvarligare och mindre spexigt sound. Det är absolut inte mindre experimenterande, men lugnare och lika spellevinkigt lekfullt som tidigare. Salem har landat. Han har utvecklat sitt sound och verkar nu vara en ännu mer harmonisk allkonstnär med förkärlek för allt från arenarock till förstklassig detaljerad pop, som går i både moll och dur. Det souliga får vi också mer av, i ren Salem-anda, vilket mestadels känns som bomull för öronen. Ägna lite extra lyssnartid åt underbara spåret Astronaut, atmosfäriska It’s Only You, arenarockiga Roxy och symfoniska inslaget Purple Lady. Sammanfattningsvis förvånar och övertygar Salem Al Fakir även på denna platta. Snyggt och väl värt att spetsa öronen inför. Jag blir glad av den här skivan.