Småpompig finess

Det är intressant att notera hur populärmusikens under 1990-talet mest creddiga respektive bespottade undergrupper - indiepop samt symfonirock - under det mer öppensinniga decenniet därefter omfamnat varandra. Ja, redan under pågående 90-tal hörde vi hur grupper som Bob Hund och Doktor Kosmos valde en mer sofistikerad popstig, för att sedan - framför allt via Dungens framgångar - lämna banan bruten och öppen för exempelvis Uppsalas eget Villebråd, vilka med Ultrarapid når sin andra utgåva i fullformat.
Musiken lutar väl mot pop mer än symf; ändock exponeras samma känsla för småpompig finess och det där lilla extra som återfinns hos debuten Alla är här utom jag. Det professionella hantverket lyser igenom från första till sista ton
Ska något negativt sägas, så hade gärna den duktige Påhl Sundström fått variera sin sång några smulor mer. Sundström gör ett utmärkt jobb; inte tu tal om saken, men den vissa enformigheten får mig att tveka mellan två betyg, varav det högre klämtas in genom avslutande, suggestiva instrumentalen Slutet.