Livemusik på hemmaplan

De har ett brinnande musikintresse och ser till att Uppsalas musiker har någonstans att spela. Ergo har pratat med tre liveklubbsarrangörer.
Sångaren klättrar på väggar och slår ett ölglas mot huvudet så att flisorna yr. Med blod i pannan lägger han sig och ålar på golvet. Den bara överkroppen pressas mot glassplittret och med micken i hand tar han i för allt han är värd. Händer det här verkligen i Uppsala? Ja, om platsen är Queen Victoria, klubben heter Electric Ladyland och Satan’s Terror Patrol står på sen.
Emanuel Åström har fullt upp. Han spelar i en mängd olika band, studerar till journalist och håller i två klubbar, Grow på Orange och liveklubben Electric Ladyland på Queen Victoria. Namnet kommer passande nog från en platta av Jimi Hendrix. Klubben riktar sig till rockälskare och levererar skrik och skrän varje torsdag. Jazz är totalförbjuden.
- Jag och en kompis tyckte det saknades spelställen för alla bra rockband som finns i Uppsala och det var därför vi startade klubben, säger Emanuel Åström.
Han kallar den för ett vardagsrum för Uppsalas musiker. Det ska vara självklart att komma dit och bara umgås. Därför tar de inget inträde utan skickar runt en bössa, som gage till banden. Om det inte går ihop en kväll plockar de ur egen ficka.
Jämfört med Electric Ladyland är klubb Agaton en senior i sammanhanget. Det började på Gate One, fortsatte på Fredmans och fick en nystart på Bistro Hijazz. Den 25 november firas femårsjubileum.
- Då kommer det bjudas på något extra, avslöjar arrangören Arne Hirvi från föreningen Ljudbild Uppsala.
Han har varit med från starten och är fortfarande drivkraften bakom Uppsalas största och kanske viktigaste klubb för lokal musik. Tidigare hade Agaton en mer utpräglad rockprofil men i och med flytten till Hijazz skippade man de hårdaste elementen och öppnade upp för andra genrer. Det är inte det lättaste att hålla en Uppsalaklubb vid liv. Men Agaton har skaffat sig en trogen skara anhängare och har blivit ett stabilt inslag på onsdagkvällarna.

Lite lugnare stämning är det på klubb Sockerdricka. En fredag i månaden hittar ett fyrtiotal personer till Café Mumrik. Här spelas det som kanske inte platsar på rockklubbarna, som akustisk eller elektronisk musik. En av arrangörerna, Aron Lamm, understryker att det handlar mycket om kvalitet.
- När man kommer till Sockerdricka ska man kunna förvänta sig något riktigt bra. Därför kör vi inte så ofta och satsar mycket på bra ljud, säger han.
Bakom klubben står en rad personer som representerar olika föreningar, som Nykterhetsföreningens bildningsverksamhet. Och det är just sockerdricka man får dricka. Klubben vill rikta sig till alla, men framförallt gymnasieelever och studenter och då vill man inte servera alkohol. Något man från arrangörernas håll trycker särskilt hårt på är jämställdheten. Det ska vara femtio femtio, lika många tjejer och killar på scenen.

En rådande uppfattning hos klubbarrangörerna är att det är svårt att dra folk. Det verkar helt enkelt inte som att människor är så intresserade av livemusik på hemmaplan.
- Folk går och ser stora band sällan, inte små band ofta, säger Emanuel Åström.
Det hela blir en ond cirkel. Få kommer och lyssnar och därför finns det inte så många spelställen. Och när det finns få spelställen skapas ingen kontinuitet att gå ut och lyssna på livemusik. Aron Lamm säger ändå att det är bättre idag än för ett par år sedan. Med ovan nämnda klubbar och andra som Crazy Mondays på Grand och Open Mike Night på Hotell Uplandia börjar livemusiken vakna till liv igen.

Några heta tips för hösten är Lars A Johansson på Agaton den 9/12, The Magic Bling den 20/11 samt Sail a Whale den 11/12 på Sockerdricka.