Tjejer som grejar med ljud

Lamporna blinkar i mörkret. Svetten rinner längs väggarna. Pulsen är hög på dansgolvet. Folk trängs för att dansa till musiken du har valt. En alldeles perfekt mix av rytmer, toner och känsla. En dag på jobbet för en dj.
- Jag har alltid velat hålla på med musik. Men jag ville inte spela något instrument, jag var mer intresserad av knappar och ljud, säger Inas Moud som är medlem i Sister Uppsala, ett nätverk för kvinnliga dj:s.
Redan i lågstadiet anades talangen. Hon var alltid först fram och tryckte på playknappen när det skulle lyssnas på cd i klassrummet.
Det tog många år innan hon hittade någonstans där hon kunde få utlopp för det hon ville göra. Efter att aktivt ha letat på nätet sprang hon för ett år sedan på Sister Uppsala. Föreningen skapades för att ge tjejer en plats på den annars manligt dominerade DJ-scenen. Sedan starten 2005 har mängder med tjejer lärt sig dj:andets ädla konst och flera har gått vidare till stora klubbar. Föreningen bidrar med replokal, utrustning, workshops och ett stort kontaktnät.

Kerstin Nilsson som också är medlem vill slå ett slag för att tjejer ska våga ta klivet bakom dj-båset. Hon tror att tjejer har svårt att testa saker utan att känna press.
- Killar kör nog bara på i större utsträckning. De funderar inte på om de är tillräckligt duktiga utan gör sin grej. Tjejer måste släppa kraven, säger hon.
- Så länge det bara finns manliga förebilder kommer det fortsätta vara ojämställt.
Nuförtiden är dock kvinnliga dj:s ingen ovanlig syn i Uppsala. Och mycket är det tack vare Sister Uppsala. De har många fötter inne på klubbarna, inte minst på nationerna. Och det är också härifrån staden som förebilderna kommer; dj-duon Do It.
- De började här i Sister Uppsala. Och nu körde de senast på Spy Bar. Det visar verkligen att vi behövs, säger Kerstin Nilsson.

En annan Uppsalatjej som har koll på tekniken är Clara Lindsjö. Med bara sin egen röst och en så kallad loopmaskin till hjälp skapar hon experimentella rytmer och melodier.
Vad är en loopmaskin?
- Det är en apparat där man spelar in korta sektioner musik som läggs på varandra, förklarar hon.
Man kan alltså göra en kör av sin egen röst. Eller, som i Claras fall, låta rösten symbolisera olika instrument. Musiken skapas medan publiken lyssnar. Men självklart krävs det förberedelse. Allt ska klaffa när hon väl står där på scenen.
- Oftast börjar jag med en rytm. Sedan lägger man på olika melodier. Men jag försöker komma bort från den mallen och experimentera mer, säger hon.
Idolerna heter Björk och Imogen Heap och framför allt är den sistnämnda en föregångare i den speciella sångtekniken.
Clara kommer från en musikalisk familj där mamman var dansare och de bägge bröderna spelade i band. Sin första låt skrev hon när hon var nio år. Sedan var det sex år i musikklass och snart tog hon steget ut och började spela på egen hand. Då var det sång och gitarr som gällde.
- Jag stack inte ut så mycket utan var mer en vanlig singer/songwritertjej.
Men sådana fanns det gott om och hon tröttnade. Gitarren ville sig inte riktigt och blev aldrig lika bra som sången. Och då kom hon på det. Varför inte satsa fullt ut på sitt starkaste kort? Ett loopmaskinköp senare var det hela igång. I början hade hon lite problem med tekniken. Första spelningarna gick knaggligt och ibland fick hon höra: Låt någon annan fixa det tekniska, håll dig till det du kan.
- Det är så typiskt. Istället för att peppa mig så verkade en del tycka att jag tagit mig vatten över huvudet. Tjejer brukar ju inte hålla på med teknik, säger hon och suckar lite.
Men allt som behövdes var lite träning och nu känner hon sig trygg.
- Det är ganska kul att göra något som inte är så typiskt kvinnligt. Och i och med att det är lite ovanligt blir det lättare att sticka ut.
I vår kan du se henne i musiktävlingarna Rockkarusellen och Musik Direkt.