Trivs i Uppsala

Hur är Uppsala som stad att spela i?
– Alltid fantastisk. Katalin är ett av de bästa ställena att spela på i Sverige, både ljudmässigt och i övrigt.< --EndFragment-->
Uppsala är ju en typisk studentstad, och du lär ju spela inför några när du kommer hit. Har du själv pluggat?
– Nej det lämnar jag åt dem som har tålamod att göra det, haha. Jag har noll tålamod. Så faktiskt aldrig, jag har liksom inte ens en gymnasieutbildning. Jag satsade på musiken fullt ut från första början redan när jag var runt sexton, sjutton år.
Visste du redan då att det var musik du ville hålla på med?
– Ja alltså shit, det visste jag när jag var tretton. Jag visste det första gången jag satte mig bakom ett trumset, då var det helt självklart. Fast ja, det kan väl anses blåögt och naivt att tro att det ska gå hela vägen och inte ha någon backup-plan. Men det har väl varit min plan att inte ha någon backup-plan, utan istället bara köra på det jag känner och gå på det.
Hur svårt är det att slå igenom som artist i Sverige?
– Det är extremt hård konkurrens. Men det tar jag mer än gärna. Jag känner att jag gått den långa vägen genom att spela mig till en publik under många år. Jag har inte fått någon upp-hypning , det har inte gått på ett bananskal, vilket jag samtidigt är väldigt glad för. För jag bibehåller ändå alltid en publik, och den blir större och större för varje skiva jag släpper. Men det är bara början än, jag ska ut i världen nu också, tänkte jag.
Den senaste tiden har du inte haft samma band med dig när du spelar, har det skett många byten?
– Ja, jag hade ju ett och samma band i väldigt många år, och det har alltid varit polare. Vilket det fortfarande är. Det är en man som består och har gjort i alla år och det är Måns Mernsten som spelar keyboard med mig. Han lirar ju också med ”Damn ” och Timbuk . Han har alltid varit med mig och vi är lite fastvuxna i varandra. Det är väl precis som med alla andra jobb liksom, ibland behöver man bara byta miljö och förnya sig lite. Alla de jag spelade med innan har sina egna projekt och det var inte så att jag gav dem kicken, utan mer så att jag kände att det var dags att testa något nytt med lite annat folk. Sen gjorde jag det och så kommer det bestå ett tag.
Att du bytt ut så många medarbetare, är det något som påverkade soundet på din senaste platta? Jag tycker att den låter lite ”souligare” och på något sätt lugnare än de tidigare tre.
– Nej egentligen inte, i studion så spelar jag ju ändå det mesta själv. Jag har alltid haft den soulnerven på alla plattor, och kanske att det lyser igenom lite mer denna gång och att det är fler låtar som följer den andan. Det är väldigt mycket en dag till dag-grej. Jag planerar aldrig i förväg hur en platta ska låta.
Du har även skapat ett eget skivbolag.
– Ja, det var inför den här skivan. Jag var ju först på V2, som i sin tur köptes upp av Universal. Så jag släppte två plattor på V2, sen hade jag en platta kvar som automatiskt hamnade på Universal när de blev uppköpta. Det var inga konstigheter alls där, utan det var mer att jag alltid velat göra det själv. Men när jag ville komma ut från början så kändes det helt rätt att gå genom ett skivbolag då jag inte hade så mycket erfarenhet av just den sidan av branschen. Det har jag däremot har fått nu efter de senaste tre skivorna, så nu kände jag att jag hade lite kapital och möjlighet att tillsammans med min manager Camilla starta det här skivbolaget.
Känner du att du står mer på egna ben nu än vad du gjorde förr?
– Ja, absolut. Även om jag alltid har bestämt hur jag ska låta och fått göra det själv när jag jobbat med större bolag, så behöver jag inte längre övertala någon om att det här är fett, utan det är bara jag och min partner. Och vi tycker redan att det är gött, så då är det bara att köra.