Daniel Adams-Ray: Svart vitt och allt däremellan
En del recensenter har uttryckt förvåning över att hiphopduon Snooks splittring ledde till två bra soulpopartister i Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray. Det är att både nedvärdera Snooks insats för den svenska hiphopen och överdriva Linnros och Adams-Rays nuvarande karriärer.
Snook var stundtals tramsiga och naivt överdrivet infallsrika men var den friskaste och kanske allra viktigaste fläkten som svensk 2000-talsrap skådat och gjorde mycket för att lösa upp hiphopens trånga konventioner. Dessutom var båda två tveklöst rappare av rang.
Steget från Snooks sista album ”Är” och ”Svart vitt och allt däremellan” är heller inte så långt som man vid en första genomlyssning kunde få för sig. Daniel Adams-Ray närmar sig det musikaliska skapandet med samma enkla penseldrag. Det är fortfarande ordvändandet och den musikaliska lekfullheten som står framför djupet.
En rad som ”våra brister gör oss till människor” är ingen filosofisk revolution, men ”jag gillar att du säger vad du tycker, men det du säger att du tycker säger inte mycket” är roligt. Och det är lekfullheten som gör till exempel låten ”Lilla lady” nästan svår att sluta lyssna på.
Den 4 december spelar Daniel Adams-Ray på Smålands live.
